Memmabloggen tar julledigt!

Med det här varnande exemplet på osannolikt vansinnigt urusel kundvård vill jag önska er alla en god jul och ett gott nytt år! Vi ses på andra sidan årsskiftet igen!
/Åsa
Bilmekanikern tog sig en åktur med kundens lyxbil och kraschade den. Nu får kunden en faktura på servicen som utfördes före olyckan. Klicka här, läs och häpna.

Tomtenissens klagan

I morse fick jag nog. Jag tycker att jag har kämpat länge nu. 18 dagar har jag stått ut.

Vi har en tradition att barnen får någon liten sak (har haft 10 kr per present som riktlinje) i julstrumpan varje decembermorgon fram till jul. Det har varit en trevlig liten ritual tidigare år, men i år spårade det egentligen ur redan den 1 december. Det har inte gått en morgon utan att någon av dem uttryckt sitt missnöje över julstrumpans innehåll. 4-åringen har gråtit, skrikit, kastat sig själv och presenten på golvet. 6-åringen har inte varit lika missnöjd med presenterna, men ganska likgiltig och vissa morgnar surat för att "Det här var inte precis det jag önskat mig...".

Med sådana reaktioner kanske ni undrar om tomtenissen brukar lägga en bit knäckebröd, yllestrumpor eller gårdagens tidning i strumporna. Här kommer några exempel vad de har varit ledsna över de senaste veckorna: roliga julgransprydnader, magneter med barnmotiv på, små ritblock med Spiderman/Askungen på, smålegolådor, pixi-böcker...

Det är bra att barnen vågar framföra sin åsikt. Och vem är jag att klaga, det är ju jag som har uppfostrat dem. Men som tomtenisse lägger jag ner det här och inte helt osökt poppar detta uttryck upp i mitt rödklädda huvud:
"Tindra med ögonen ungjävlar, det är jul!"

På tal om göteborgare...

Hörde på radion i morse att en majoritet av svenskarna vill ha internetuppkoppling även under julhelgen.

Om du är en av dem som kommer att surfa runt i jul, passa på att besöka Heja Abbe! Bloggen är skriven av Abbes pappa, en göteborgare som jag inte skulle vilja säga "Spik i foten!" till (se gårdagens inlägg).

Förbered dig på skratt, tårar och en varm påminnelse om vad som egentligen är viktigt i livet. En finare och mer kärleksfull och välskriven blogg finns inte.

Se Tyskungens recension av Heja Abbe! här.

Spik i foten, göteborgsbloggare!

När man säger i-landsproblem handlar det oftast om problem som inte är så farliga jämfört med svält, död och naturkatastrofer. När Ulrika och Nemo klagar på Göteborgs-Postens brist på Twingly-länkar så dyker det uttrycket upp i mitt huvud.

För Jönköpings enda papperstidning, Jönköpings-Posten, som kontinuerligt får allt färre prenumeranter, lägger inte ens ut nyheter på nätet. Deras hemsida skulle vi blivit imponerade över 1996:
Det hela är mycket småländskt. Man ska inte kasta sig ut i det okända om man inte är säker på att tjäna pengar på det. Deras försiktighet har faktiskt en verklig förankring. Bara för några dagar sedan skrev Dagens Nyheter om hur papperstidningarnas största hot är internet. Även om tidningar startar egna nyhetssidor är det tydligen svårt att tjäna några större pengar på internetannonsörerna. Det är papperstidningarna som är kassakon.

Det må vara hänt. Men vi kan ju inte förbjuda nyheter på internet. Jag är övertygad om att om Jönköpings-Posten vill fortsätta spela en viktig roll i människors liv måste det finnas en spegling på internet. Det gäller att anpassa produkten till hur dagens läsare förbrukar media. Dagens Nyheters internetsida är inte ett hot mot mitt papperstidningsläsande. Jag ser något på dn.se som jag sedan läser ordentligt i tidningen. Jag läser något i papper-DN som jag sedan vill kommentera och länka till i min blogg.

Till och med Grönköpings Veckoblad har hunnit före Jönköpings-Posten. Och så kommer göteborgarna och klagar över lite Twingly. Läget i Jönköping är mycket allvarligare.

/Åsa Dahlqvist, för dagen dagstidningsmarknadsexpert

Läs även andra bloggares åsikter om jönköpings-posten, göteborgsposten, twinglylänkar, papperstidningar

God jul!

Det gäller att sticka ut, tänkte jag (kanske lite inspirerad av Richards evighetssvensexa).
Stort tack till min sponsor Swedbank Fastighetsbyrån.

Kommentera mera!

Bloggande är en övning i att skriva kort och kärnfullt. Förhoppningsvis lyckas jag också få ut en del tips och exempel vad gäller mässdeltagande och kundservice. Jag har också insett att för mig som arbetar solo ersätter bloggandet snacket med arbetskamraterna.

Och ni vet hur det är på fikarasten - man vill gärna få respons av de andra runt bordet. Annars känns det lite konstigt och man undrar om man sa något fel.

Ni är mina fikarastkompisar. Och ni är ganska många nu. Gör mig glad och skicka en kommentar då och då.

Ha en skön tredjeadventshelg!

Den lille jägaren

Nej, det är inte FN som rekryterar barnsoldater. Det är ett annat intresse som tydligen kan ta sig uttryck på det här brutala sättet.
Jag säger ändå grattis till dig Liam och hoppas att du får god jaktlycka under ditt åttonde levnadsår.
Och det känns skönt att det finns barn som kan hantera gevär även i vår del av världen.

40-årskontroll

I dag skriver Tyskungen om sin sons begåvade framträdande på 1,5-årskontrollen. Alla dessa tester som vi utsätter våra barn för och som de allt som oftast klarar galant, om de inte får för sig att hindervägra. Tänk om kontrollerna skulle fortsätta regelbundet genom livet. Vid 40-årskontrollen skulle det viktigaste kanske vara att få en status på hur långt från barnstadiet man har kommit:

1. Kan hon slå tre kullerbyttor i rad?
2. Få se om hon orkar göra hoppsasteg på 200 meter.
3. Om det snöar, vad brukar hon göra:
a) står och tittar och njuter av åsynen av snön?
b) lägger sig i snön och gör snöänglar?
c) tar fram snöskyffeln?

Hur klarar ni det här testet?

Helt rätt

Det här föreställer ett skypesamtal mellan mig och min man som för tillfället håller i en kurs på KTH. Bakom honom syns ett antal sprillans nya svarta tavlor. Det är rätt, ett anrikt lärosäte ska inte ha fula whiteboards. I ena hörnet finns en hink med vatten för att skölja svamparna. Min man överväger att köpa en sån där vit vetenskapsmansrock.
- Du skulle se när jag kommer igång, det är för fan som ett enda stort jävla Lützen här framme, säger han och dammar av sin kavaj.
- Har studenterna med sig sina hartassar? frågar jag men han förstår inte vad jag menar. Han är nog för ung.

Glad Memmadag!

På driftig.se ger Lena Carlsson på Kreafon Reklambyrå tips på kundvård och presenter till jul. Sist i intervjun säger hon att det passar bra att ge kunder presenter när som helst på året, och varför inte hitta på en egen dag.

Det var ju en fantastiskt bra idé: Ta fram en egen högtidsdag för ert företag då ni gör något extra för era kunder. Då kanske man till och med kan skippa julklapparna och fokusera på till exempel den 25 september.

Pax för påsken!
(Det är då det vankas Memma i de finska hemmen.)

Du sköna nya vita nötta värld

Min goda vän Lotta driver mer eller mindre på hobbybasis en present- och inredningsaffär i den gamla kvarnen i Ale, några mil utanför Luleå. Det är en supermysig liten bod med ett fint sortiment främst bestående av saker i fransk lantstil, vilket innebär mycket vitt och slitet och zinkprylar och spetsar.

Det jag inte hade väntat mig när jag började besöka Lottas blogg, som startade för någon månad sedan, var att en helt ny värld skulle öppnas för mig. Bloggar med intresse för vit lantlig inredning finns över hela landet med namn som Gårdsromantik, Vitt och blandat, Vit spets, Vitt och nött, Vitt är vackert, o.s.v. Bakom bloggarna finns alltid kvinnor och de gillar naturligtvis att inreda sina hem med nya saker som ser gamla ut och är vita. En del av dem har egna små butiker. De läser varandras bloggar och till jul blir det så här fint i många av deras fönster:
Foto: Lotta i Västbacken

Och jag känner mig naturligtvis lite utanför. Men fascinerad.

Borttappat: kundens glasögon

I dag skriver Vimmelmamman om de sjukvårdare som skulle spruta in kontrastvätska i hennes blod. De blev sura och irriterade för att det var svårt att få i nålen, och en del av irrationen gick ut över henne. En situation som för henne redan innan var otroligt plågsam förvärrades av personalens beteende.

Inom kundservice pratas det ofta om att vi ska sätta på oss kundens glasögon, sätta in oss deras situation och bete oss därefter. Tänk om sjukvårdspersonalen skulle ha stannat upp och tänkt: Hur skulle jag känna mig om jag hade haft svår cancer i ett halvår och det nu var dags att kontrollera om det har spridit sig eller inte? Skulle jag inte vara så samarbetsvillig som jag bara kunde? Skulle jag inte vara nervös och spänd och behöva lugna och vänliga människor omkring mig?

I det här fallet finns det inga ursäkter för att inte göra sitt bästa. Det handlar om respekt. Och om medmänsklighet. Vilket det i och för sig gör i de flesta av våra möten, även med mindre känsliga kunder.

Saknar Sara

Café Nyfiket på Kulturhuset i Jönköping skickar regelbundet mail med veckans matsedel. Och det är ju inte så ovanligt. Det som är märkvärdigt med dessa mail är att man längtar till att få dem, tack vare Sara som jobbar i administrationen (Kulturhuset drivs av kommunen) som skriver små fyndiga och roliga meddelanden.

Det är ett bra sätt att kommunicera med sina kunder och stärka kundrelationerna. Man ser mailet från Sara på Nyfiket och blir glad och vill öppna det. Men det är tydligen inte alla som har förstått det goda i situationen att en person i organisationen använder sin humor och talang för att hjälpa företaget. För ett tag sedan hörde jag att en del i huset inte tyckte att det var passande med personliga och roliga kommentarer till matsedeln. Och nu inser jag att Sara inte har skrivit någonting sedan vecka 45!

Har Sara blivit satt på plats ("Ditt jobb är att skicka ut en matsedel, inte roa kunderna!")? Eller är hon bara på semester?

Så här har mailen från Nyfiket sett ut de senaste veckorna:
________________________
Från: info@kulturhusetjonkoping.com
Ämne: Veckans lunch på café nyfiket
Datum: måndag 8 dec 2008 11.39.20 GMT+01:00
Till: Undisclosed-Recipient:;
Hejsan! Här kommer veckans matsedel på Nyfiket. /direktörn
________________________

Och så här såg ett typiskt Sara-mail ut:
________________________
Från: sara@kulturhusetjonkoping.com
Ämne: Nyfikets matsedel v.42
Datum: måndag 13 okt 2008 12.00.45 GMT+02:00
Till: Undisclosed-Recipient:;

Hej kompis!

Livskris, ålderskris och identitetskris - släng er i väggen. Årets kris är den ekonomiska krisen. Folk oroar sig för sparpengar, pensionspengar, varsel, tuffa tider och ungefär allt dåligt som kan hända. Men så finns det sådana som tar det hela med ro...
Finns det något smartare lunchval än buffé i ekonomiska kristider? Det skulle isåfall vara en buffé med tonvikt på grönt... Vet ni att citronen fyrdubblats i pris bara det senaste året? Denna veckans luncher finner du om du följer länken eller kollar bifogad matsedel.
http://www.kulturhusetjonkoping.com/nyfiket/matsedel.htm

Kom igen, på med byxan med resårmidja, så ses vi i Nyfiket i veckan!
Sara
Kulturhuset, Jönköping
036 -19 01 81
________________________

Jag säger bara: their loss!

Hett på Robinson-uttagningen

Jag ser fram emot en ny säsong av Robinson. Baksidan är alla icke-nyheter med avslöjanden om hur Robinson-Stina fick sand i trosorna och hur Robinson-Nisse blev chockad när han trodde han såg en livsfarlig orm. Så lyder löpsedelslagen.

Det förvånar mig därmed inte att Resumé i dag publicerar den rafflande nyheten om att det nästan blev bråk vid castingen av de nya deltagarna.

Hu så läskigt. Nästan bråk. Hur ska det här sluta? undrar det svenska folket.

Memmas julstök

Exempel på hur ett mycket oputsat kontorfönster med en snabb uppsättning av en stjärna kan sprida julstämning.

Arkivera inte era krafter

Den meningen hade jag i huvudet när jag vaknade. Arkivera inte era krafter. Är det mitt undermedvetnas Star Wars som råder mig att sätta in reservmotorn så här två veckor före jul?

Navelskådning

I fredags var det Kunskapsdagarna i Linköping och jag höll ett entimmes föredrag i ämnet "Konsten att möta nya människor". Linköping har jag för övrigt aldrig varit i tidigare, trots att jag susat förbi staden, känt lukten av biogasanläggningen och beundrat det magnifika Tekniska Verket minst 200 gånger de senaste decenniet.

Jag hade en liten förkylning som låg och lurade och jag var inte riktigt i toppform, men det satt 150 förväntansfulla personer i salen på Frimis och jag gjorde mitt allra bästa och lite till.

Det här är ett relativt nytt ämne för mig att föreläsa om, jämfört med mässdeltagande och monteragerande som jag verkligen kan utan och innan. Därför var det särskilt bra att ta reda på vad deltagarna tyckte.

Jag brukar inte titta på utvärderingarna på en gång. Det är för läskigt. Men några timmar senare, när jag var hemma i familjens trygga famn tog jag fram plastmappen och sneglade lite försiktigt på formuläret som låg överst: "Ämne: Mycket bra. Föreläsaren: Mycket nöjd. Kommentar: Tack för en superbra föreläsning!". Nästa lapp: ungefär samma omdömen. Nästa lapp likaså... Ungefär hälften verkar ha varit jättenöjda med allt. De övriga tyckte fortfarande att jag var en mycket bra föreläsare, men att ämnet inte var så intressant. Och sedan hade vi kanske en femtedel som inte var missnöjda, men "bara" nöjda, ofta med kommentaren att jag pratade för fort (ja, det är ett problem vi norrbottningar har).

Jag vill ju ha mina kursdeltagares åsikter. Och det var till stor hjälp att de som bara var nöjda skrev konstruktiva kommentarer. Hur ska jag annars kunna bli bättre? Och de flesta tyckte ju att det var toppen att använda en timme åt att lyssna på mig. Ändå är det en liten jävel i mitt öra som viskar: "Alla älskade dig inte villkorslöst Åsa. Lägg ner."

Bäste spaltredaktör, är detta normalt?

Rekordförsök

Kanske världens största scrambled eggs-bit? Det funkade inte att skicka in den till Gillis Rekordbyrå, så vi får väl publicera det här i stället.

Fnissanfall

Har ni varit med om att få ett fnissanfall på helt fel ställe? För tio år sedan satt jag i ett nytt klassrum med 50 nya klasskompisar och ansedda lärare. Jag hörde inte vad någon sa - all min koncentration gick åt till att inte brista ut i ett gapskratt. Med skrovlig stämma och borttorkade tårar fick jag fram mitt namn när det var min tur att presentera mig. Och det var Kabels fel.

Några månader före kursstart på IHR (Institutet för Högre Reklam och Kommunikation) hade vi blivande studenter samlats till en informationsträff. Vi fick bland annat veta att utbildningen med buller och bång skulle inledas med en stor tenta.

Jag och två andra tjejer bestämde oss för att ses under sommaren för att plugga lite ihop. Vi skrev upp våra namn på lappar och bytte med varandra. En tjej hette Helen och en hette Kabel. Jag och Helen hördes av, men med Kabel fick vi ingen kontakt. Oj vad jag och Helen skrattade åt det kabel/kontaktskämtet. Och det blev ännu roligare med tanke på att Kabel hade sagt att hon jobbade på Ericsson.

Uppropsdagen kom och jag och Helen tydde oss till varandra i de bakre regionerna av klassrummet. Kabel fanns inte med på klasslistan, men ändå dök hon upp och satte sig längst fram. Vi fick snart svaret på gåtan. Kabel presenterade sig som Isabel!

Isabel skrivet lite slarvigt kan av en person med öppet sinne tolkas till Kabel. Fnissanfallet var ett faktum.

Jag tyckte att det var det mest komiska som hänt mig på länge och ville naturligtvis berätta för Isabel att vi en hel sommar hade trott att hon hette Kabel. Men jag tror att det blev platt fall. Det kanske inte var så vansinnigt roligt ändå... Men varför börjar jag fortfarande tokfnissa när jag berättar den här historien, ett decennium senare?

Huka er alla ouppdaterade företagsbloggar

Bloggen Nikke Index har påbörjat samla på övergivna företagsbloggar under rubriken "Patetiska försök till företagsbloggande". Först ut är Thalamus Networks blogg med ett enda inlägg som lades in för fyra månader sedan. 

Om ni inte vill bli till allmänt åtlöje så är det dags att börja uppdatera era bloggar därute. Eller stänga ner dem. 

Power of plastpåse

Under ett år (eller var det bara en termin?) 1983 eller 1984 skulle alla elever som ägde någon slags trendkänslighet bära sina skolböcker och pennfack i plastpåsar, gärna från JC eller någon tuff variant från Tempo. Om detta var en lokal fluga i Luleå kan jag inte svara på.

Hur som helst har plastpåsarna sedan dess inte fått den uppmärksamhet som står i proportion till den betydelse de har i våra liv. Men kanske kan vi ana en ny trend. Bara de senaste veckorna har två av Sveriges mest kända bloggare stilat med bärkassar:
Klaus-Peter Beierdorf alias Tyskungen den 20 november.

Alex Schulman var inte sen att ta efter, Calle Schulmans blogg den 29 november.

Konsten att lära känna nya människor

Den konsten kan jag. Eller i alla fall håller jag på att lära mig det. Och samtidigt lär jag ut det. Det handlar inte om hur man ska sälja in sig själv eller få så många affärskontakter på minsta möjliga tid. Det handlar om att ta mod till sig och prata med människor man inte känner.

För en del av er är detta inget problem. Men ni andra som känner att det här är ett område för förbättring, kom gärna till Linköping och lyssna på mig på Kunskapsdagarna på fredag. Det kostar ingenting, men ni måste få en inbjudan, exempelvis av mig.
Och ja, det är fortfarande jag som har det största huvudet av alla, i god konkurrens av Thomas Larsson.

Läs även andra bloggares åsikter om kunskapsdagarna, mingel, lära känna nya människor, nätverk, nätverkande, networking

Excesser

I vanliga fall brukar barnen få nöja sig med de där små, luftfyllda ballongerna som sitter fast på pinnar. Vi tycker väl att de inte bör vänja sig vid att alltid få det dom pekar på. Men i går på julskyltningen tappade deras föräldrar all sans och köpte de största heliumballongerna som fanns i ståndet. Med 100 procent norrbottensgener i kroppen kan jag inte låta bli att undra: är det här början till vår undergång?
Mycket snopna ungar med stora ballonger.

Ironisk skrivfelsnisse

Hur känns det att bli presenterad så här när man är copywriter? Känns det bittert och ironiskt eller blir man glad för att det fortfarande verkar finnas behov av ens kompetens? Från DN Ekonomi i går.
Klicka på bilden om texten är för liten.

Ingen ursäkt

Ingvar Oldsberg bekänner att han aldrig varit ute på det världsomspännande nätet world wide web. Jag tänker på Mark Levengood när han berättade om den blinkande generationen, dvs hans föräldrars generation vars elektroniska apparater ständigt blinkar eftersom ingen vet hur man ställer in tiden. "Jag är för gammal", var hans mammas försvar och Mark kontrade med: "Att vara gammal är ingen ursäkt för att man är dum i huvet!"

Dyrgripar

Varför förväntas det att vi mammor helt plötsligt, 25 år efter senaste syslöjdslektionen, ska kunna kreera scenkläder? Ingen jag känner kan sy. Våra mammor kan sy, men av någon anledning verkar min generation vara förlorad. 4-åringen skrattade gott när han hörde att jag sa att jag skulle ta fram min symaskin.
"Haha, du har väl ingen symaskin!"
Jag förklarade att det hade jag visst det. Den står längst in i garderoben men mamma tar inte fram den så ofta.
Efter en halvtimme tog han upp ämnet igen: "När vi kommer hem, kan du visa mig den där stickomaten då?"
Denna kreation i äkta fodertyg har jag egenhändigt skräddat åt min 6-åring inför julens dansuppvisning. Som jag har slitit! I timtal har jag nervöst tänkt och mätt och klippt och försökt tämja slarvmajan inom mig. Om jag skulle debitera mitt normala timarvode är värdet på den unika outfitten (stlk 116) ungefär 8 000 kr. Någon som vill lägga ett bud?
Observera den omsorgsfullt lagda sömmen i linningen.

Ps. Har ni varit med om en fotbollstränare som ber farsorna att ta fram nål och tråd och fixa säsongens dräkter? Absurda tanke.

Nu har jag hamnat i gott sällskap

Klicka på bilden om era ögon sviker er.

Läs även andra bloggares åsikter om john cleese, mace speakers, talarförmedling

Ballonger - uppstickare på Saco Studentmässan

Bra jobbat modiga Charlotte Ekberg på Södertörns Högskola som vågade använda ett av mina förslag till aktivitet på Saco Studentmässa förra veckan. Det är ju alltid lättare att ge råd än att verkligen genomföra dem.

Charlotte ville dels göra något nytt för att de inte bara skulle "stå av" mässan, dels öka kännedomen om Södertörns högskola. Aktiviteten blev något så barnsligt enkelt som heliumballonger. Här kommer den modiga biten. Det finns en stor rädsla för att inte verka nog seriös i högskole- och universitetsbranschen, vilket leder till tråkiga montrar, osäker monterpersonal och dålig kommunikation med mässbesökarna.

I Södertörns monter kunde besökarna (gymnasieungdomar) delta i en tävling som gick ut på att de skulle gå runt med en Södertörnballong på mässan och samla stämplar på ett kort, lämna in kortet och ha chans att vinna fint pris. Tävlingen hade knappast behövts. Alla ville ha ballonger ändå. När det var som mest tryck väntade 200 personer i kö.


Ballongerna blev en snackis på mässan, Södertörns monter stack ut och drog till sig besökare. Tillsammans med en peppad och driven monterpersonal (jag hade också gett dem en duvning i monteragerande) uppfylldes de högt ställda målen redan första dagen.


Dessutom vandrade 5 000 ballongprydda levande reklampelare under mässan. Och ballongerna levde vidare på tunnelbanan och på stan. Ballongerna syntes även i TV4 under kvällen när de gjorde ett kamerasvep över T-centralen.

Södertörns Högskola behövde verkligen den här kicken. Och till de avundsjuka och sura utställare som tyckte att Södertörn fick för mycket uppmärksamhet på mässan säger jag bara: se och lär och gör något roligt själva nästa gång!

Läs även andra bloggares åsikter om södertörns högskola, heliumballonger, mässdeltagande, monteragerande, utställare, saco studentmässa
Och här är en bloggare som skriver om sin positiva upplevelse av Södertörns mässdeltagande.

Så rätt men så fel

Följande insändare kunde man läsa i DN i går:

Kvinnor, sexvägra tills ni får rätt lön
Kvinnors löner är alldeles för låga, de borde få dubbelt så mycket mot den summa vi män får i lönekuvertet.
Utan kvinnor blir det inga barn, jag skulle vilja se den man som klarar av smärtan som en förlossning innebär. Ingen man skulle fixa det.
Oftast är det också kvinnor som stannar hemma med barnen vilket innebär att de halkar efter lönemässigt. Så kvinnor, varför inte sexvägra till ni får rätt lön?

Robert Nilsson, Täby

Bra idé Robert! Alla tjejer därute i arbetslivet, hör upp. Vi kör Robert Nilsson-metoden:

1. Informera alla dina manliga överordnande om att du från och med nu sexvägrar. (Ha, vad snopna de ska bli!)

2. Inför julfesten, släpp inte till för personalchefen som du brukar göra. (Det blir ju lätt en vana som alla vi kvinnor vet.) Åtminstone inte förrän du fått löneförhöjning.

3. Ha en strategi inför lönesamtalet. Budskapet till våra manliga chefer ska skalla: Påökning före påsättning! Påökning före påsättning! Påökning för påsättning!

Var det ungefär så du tänkte, Robert Nilsson i Täby?

Relaterad artikel? Krama din chef.

Läs även andra bloggares åsikter om sexvägra, sexstrejk, lysistrate, insändare, lönesamtal

Nöden är uppfinningens moder

6-åringen har en lös tand. I morse var hon tveksam till om hon skulle kunna gå till skolan i dag eftersom det gör så ont att tugga. Och tänk om hon tappar tanden och den hamnar på golvet så att den försvinner...

Vi kom överens om att det är dags att uppfinna ett lösa tanden-skydd, som både skyddar tanden mot ofrivillig påfrestning och hindrar tanden från att hoppa ut ur munnen vid olämpligt tillfälle på offentlig plats.

Krävande kund

En kvinna i ett väntrum slänger i från sig damtidningen och utbrister harmset:
"Vilka gamla tidningar de har! Här satt jag och läste om vårmodet 2005, ha ha! Det skulle väl inte vara så svårt att byta ut dom här då och då!"

Det här var jag med om för några timmar sedan. Var tror ni att jag var? Hos frisören? Hos tandläkaren? På hudvårdssalongen?

Nej, på barnakutmottagningens väntrum/lekrum. Jag hade svårt att engagera mig i frågan.

Världar som möts

I morgon ska jag prata om "Konsten att lära känna nya människor" för 100 norrbottningar på Kunskapsdagarna i Piteå. Och det är okej. Det jag är mest nervös för är att två av mina äldsta vänner, Jens och Lotta, kommer dit och lyssnar.

Man kanske skulle tro att det är tvärtom, att det skulle kännas tryggt med dem i publiken. Men vi har känt varandra sedan vi var tio år. På 1980-talet hade vi alla tre samma frisyr. Vi har hyrt moviebox tillsammans och åkt på klassresa från Luleå till Paris i en buss.

Jag kan inte gömma mig bakom min föreläsarfasad. Inför dem är jag bara en klasskompis som ska redovisa sitt specialarbete...

Korvkonservatism

Det har skett långsamt och nästan omärkligt. En korv med bröd kan helt plötsligt se ut hur som helst.

När jag vill ha en korv med bröd, så ska brödet fyllas antingen av en grillad vanlig korv (typ Dennis) eller av en smal, lång kokt korv.

Nuförtiden måste jag alltid kontrollera att den där grillkorven inte ser ut som en bratwurst eller att varmkorven inte är en i vatten uppvärmd grillkorv (ja, det har hänt både på Pressbyrån och på Statoil!).

Jag tänkte först inte blogga om det här, jag tyckte att det var en lite svag spaning. Men när jag i dag såg att 7-eleven säljer tjocka grillkorvar i korvbröd med sesamfrön var måttet rågat för en korvkonservativ som jag.

Reclaim the korv med bröd-kultur!

Sesamfrön är gott. Men tjocka korvar i sesamfröbröd är helt enkelt fel.

Unik slogan

Bra att det är i modern tid. Heron city.

Renommé-sylta

Just nu skrivs och bloggas det mycket om ipred-lagar och fildelning. Strålkastarna riktas endast på internetpiraterna. Det jag skulle vilja veta är vem som ansvarar för pizzeriornas upphovsrättsliga övertramp?
En riktig småländsk renommé-sylta. Eller så är allt i sin ordning och de betalar ersättning till Fox för att få använda den berömda gula familjen.


Läs även andra bloggares åsikter om ipred, fildelning, upphovsrätt, varumärkesskydd, simpsons

Rättstavning

Vissa ord använder mäklare ganska ofta. Bland andra ordet för ett hus som är byggt i sluttning och därför har halva källaren under jord och halva i dagern. Denna typ av hus stavas souterräng eller suterräng. (Inte soutterräng, sutterräng, soutteräng eller sutteräng).

Mäklare, stava rätt och förtroendet för er verksamhet kommer att öka. Eller är det bara jag som är petig?

Det svenska musikundret

Örebro kommunala musikskola. Nu gäller det bara att sålla agnarna från vetet. Lyssna här.

Tack Girls of Florida för tipset.

Schweppes, här får ni en djungelslogan av mig

Me Tonic. You Gin.

Jag ska mata duvor, på ren trots!

Ingen kan väl ha missat det här... Lena Endre och Thomas Hanzon säger saker som en copywriter på en reklambyrå som SPP har anlitat har plitat ihop. Thomas Hanzon vankar omkring på bryggan som om han håller på att tända av och Lena Endre ser ut som hon just har tagit något lugnande.

Och vad vill dessa konstnärssjälar säga oss dödliga? Jo, det är det vanliga mellan raderna hotfulla budskapet att nu börjar ni pensionsspara annars kanske ni får sitta där på parkbänken i 20 långa meningslösa pensionsår. Inga resor, inga goda viner, inget fallskärmshoppande. Bara duvmatning, dag ut och dag in.

Jag fixar inte ytterligare en reklamfilm till om pensionsspar. Jag tror att alla har förstått poängen nu.

Från kärlek till hat på 2 minuter

American Express ville verkligen ha mig som kund. Nu. Jag fick ett litet häfte med 114 (!) argument. Säljaren var imponerad av min livsstil: Har du eget företag - härligt! Är du gift - härligt! Bor ni i hyresrätt - härligt!

Allt gick så bra. Vi hade det så fint. Ända tills jag sa att jag inte ville skriva under något här och nu.

Säljtjejens ögon blev kalla och jag förstod att hon inte tyckte att jag var så härlig längre.

Vår relation var slut och jag fick inte ens behålla det lilla häftet.

Åsa, direkt från Arlanda

Inget solsken

Lite stämningsmusik till veckans väder.



Bill Withers, orginalet och mästaren!

Dagens gubbe som en gång sagt något klokt

"However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results."

Intervju del 2

Titta, jag fick en sequel på Kreafonbloggen.

Sluta spänn musklerna!

I våras startade Microsoft Digital Advertising Solutions en kampanj för att visa på nya sätt att skapa goda kundrelationer. Det här är den första filmen, som sedan fick uppföljare. Gå in på kampanjens blogg, Bring the Love Back.

Jag känner igen många utställare i den killen. De är så fokuserade på vilka de själva är, hur de ska se ut och att besökarna och de andra utställarna blir imponerade. Men i själva verket är det ju i mötet, kommunikationen och lyhördheten som verkliga kundrelationer skapas. Annars går besökaren till någon annan.

Läs även andra bloggares åsikter om kundservice, kundrelationer, klagomålshantering, bring the love back, microsoft digital media

Vad i h-e menar vi med lojala kunder?

Som jag berättade förra veckan var jag på besök i Göteborg för att delta (sitta och lyssna för en gångs skull) på Wednesday Relations halvdagsseminarium om kundlojalitetsprogram mot privatpersoner/konsumenter/du och jag efter klockan 16.00 och på helgerna.

Ulrika Holmberg på Centrum för Konsumtionsvetenskap i Göteborg lade grunden för seminariet med sina tankar på begreppet lojal kund. Och jag kände mig som Peter Dalles uppfinnare ("Det tänkte jag inte på") när jag insåg att jag i åratal slängt mig med uttrycket lojala kunder enormt slarvigt.

Jag har först och främst visat på metoderna för att få lojala kunder, men man måste ju för sjutton bestämma sig för vad man menar med lojala kunder innan man kan börja jobba hårdare för att försöka få dem. Eller hur?! Vill vi att de ska stanna längre hos oss, köpa oftare av oss eller bara köpa av oss? Eller vill också att de ska ändra attityden och känna sig nöjdare, mer engagerade i vårt företag eller till och med som en del av vårt företag?

Många kundklubbar och kundlojalitetsprogram går på halvfart. De fungerar mest som en dyrbar form av kundregister med sporadiska utfall mot oengagerade kunder. Jag är säker på att om de visste vad de strävade mot och hade tydliga mål för sin verksamhet skulle det se annorlunda ut.

Klart slut.

För er som inte sett Peter Dalles uppfinnare:


Läs även andra bloggares åsikter om kundrelationer, kundprogram, kundlojalitet, lojala kunder, wednesday relations, ulrika homberg, centrum för konsumtionsvetenskap

Fredagsintervju

Titta, jag blir intervjuad på Kreafonbloggen.

Skambud inför helgen

Om ni undrar när jag ska skriva om mässor och kundservice och annat som hör min profession till, ha tålamod.

Just nu sitter jag och tittar på det här objektet, som hus kallas för i hemnets förtrollade värld. (Vi ska ju lämna Jönköping och flytta till Stockholm inom en snar framtid.) Centralt och rymligt med rustik charm. Inget utångspris. Vad tycker ni, det har ju legat ute ett tag, ska jag ringa upp mäklar-janne på Residence och ge ett skambud?

Mitt Göteborg

När jag ska besöka Göteborg åker jag 1 timme och 40 minuter på Riksväg 40 från Jönköping. Vid Gårda svänger jag av och så parkerar jag här:
Om jag är i Göteborg å yrkets vägnar brukar jag gå in i det här huset:
Och om barn och make är med så traskar vi hit:
Men idag var jag med på Wednesday Relations intressanta seminarium om kundprogram och då fick jag runda Liseberg och ta mig hit (rekommenderas!):
Man börjar ju undra vad man skulle få se om man vågade sig ännu längre in den där jovialiska staden...

Läs även andra bloggares åsikter om göteborg, svenska mässan, focushuset, liseberg, världskulturmuséet

Historiskt

Ska vi räkna hur många gånger vi hör ordet historiskt i dag?


Grattis till det nya boendet, Barack! Och till ett historiskt tal!

Läs mer om valet här :
CNN
Aftonbladet
Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om USA, president, barack obama

Ny kula

Den 1 november bytte jag adress, från blogg.se till blogspot.com. Lite fräschare utseende, men i övrigt samma gamla Memma. Jag håller på att lägga in alla mina inlägg från den förra bloggen, har hunnit till september. För dig som vill läsa äldre inlägg från Memmas förra blogg, klicka här.

Inte bara kris på finansmarknaden

Var på 40-årsfest i helgen. Tre osannolika saker inträffar:

1. Vi kommer för tidigt till festen och tvingas cirkulera med bilen runt kvarteret några varv.
2. Jag har skopåse med mig.
3. Jag inser att många bekanta på festen var det över tio år sedan jag såg senast.

Varför har ingen berättat det här för mig tidigare? Att det var så här det skulle bli.

Hissa och dissa den 30 september

I dag blir det hissning och dissning av McDonald's. Urvalet är inte slumpmässigt och baseras på mina upplevelser under det senaste halvåret. Kommentera gärna om du vill hissa eller dissa en McDonald's som inte finns med på den här listan!

McDonald's som jag hissar:
+Hallunda McDrive, söder om Stockholm. Glad och trevlig personal. Log snällt mot barnen i baksätet och frågade om de kanske ville ha en ballong också.
+ A6 Jönköping. Fräscht. Bra och snabb service.
+ Klinga, Norrköping. Samma som ovan.

McDonald's som jag dissar:
- Jordbrondellen Jönköping. Jag vet inte hur många gånger vi har fått med oss fel saker i påsarna. Dumt att chansa en gång till.
- Hallunda, inne i restaurangen. En av personalen står framför entrén och röker, kallt i lokalerna, gamla brickor står kvar på borden, överfulla soptunnor. Urk, där går vi aldrig in mer.
- Mjölby. "Det är fortfarande frukost som serveras, ni får kom tillbaka om 15 minuter". "Så ni kan inte göra ordning en liten hamburgare och lite pommes frites till min dotter? Vi kan vänta tills det blir klart." "Nej, det är fortfarande frukost i 15 minuter till, sedan kan ni göra en beställning." Jag fick grava Falling Down-känslor och som tur var hade inga automatvapen av en slump hamnat i min ägo. Om du inte förstår vad jag menar, kolla in clippet nedan.

Om du råkar vara på Piteå Havsbad...

...den 21 november kan du höra mig ge tips och råd om vad du kan tänka på för att det ska bli roligare och lättare att börja prata med och lära känna nya människor. Föredraget är en del av Kunskapsdagarna och det är gratis (hör av dig om du vill ha en inbjudan). Hon med det stora huvudet, det är jag.

Vem vill ge vansinnesprojektet ett ansikte?

Jag viker mig dubbel. Kan ingen publicera en skämtbok med urklipp från fastighetsannonser? Mäklarspråket är helt osannolikt. I det här fallet försöker mäklaren att sälja ett övergivet bygge, eller "husskal" som de kallare det. Säljtexten avslutas med:

"Är Du visionär?
Ser möjligheterna?
Då är Du rätt person att ge MÖJLIGHETERNAS FASTIGHET ett ansikte"

Jag tror att mäklarspråk får bli en egen bloggkategori.

Om du är i Stockholm...

Gå till Bio Victor i kväll kl 18.00 och se propagandafilmen från 1916 "The battle of the Somme". Peter Englund introducerar och den brittiske stumfilmspianisten Stephen Thorne ackompanjerar. Och det är gratis.

Läs mer om filmen och historien bakom den på Peter Englunds blogg.

Regel nr 1: få inte målgruppen att titta bort

Kommer ni ihåg den där reklamfilmen som de visade mycket i september, där huvudpersonerna är en pappa och en tonårsdotter som åker bil i en stad? Det händer en massa saker (ni vet, det vanliga i försäkringsbolagsreklam - en rad händelser som skulle kunna leda till olyckor), men i slutet blir pappan tvungen att bromsa in och dottern tappar sin räksallad på stolen framför. Första gången tyckte jag att det såg ut som hon kräktes. Andra gången tittade jag mer noggrant: det var räksallad som rann ner för stolsryggen. Äckligt såg det ut i alla fall.

Som grand final för denna långa och säkert dyrbara produktion placerar försäkringsbolaget sin logga mitt på den äckliga, kräksliknande och rinnande geggan.

Jag trodde att det var regel att se till att tittarna inte blundar när man visar upp sin logotyp i reklamfilm. Eller hade målgruppsanalysen gett företaget rådet att kräsmagade kunder är olönsamma kunder?

Tyvärr har jag förträngt vilket försäkringsbolag det var. Det är förknippat med obehagliga illamåendekänslor.

Kommentarer från Memmas förra blogg:

Postat av: ela

Det fanns en reklamspot i radio under en viss tid där man hade ljudet hos tandläkaren ... jag brukade byta kanal direkt. Kan tänker mig att det gjorde fler. Så, det finns många som inte vet vem som gjorde reklam där helle ... Hälsningar / ela

2008-10-29 @ 09:33:51
URL: http://www.medcolour.blogspot.com/

Postat av: Åsa

Haha, vilket hemskt ljud! Ja, det gäller ju att få människors uppmärksamhet, men obehag är väl inget man vill få människor att förknippa med sitt varumärke...

2008-10-29 @ 09:48:49
URL: http://meetingmemma.blogg.se/

Läs även andra bloggares åsikter om reklamfilm, försäkringsbolag, reklam, logotyp

Två kommentarer som...

...gör att jag vill skärpa mig:

1. "Mamma, hemma hos oss har vi städdag fredag, lördag och söndag." (6-åringen i går)

2. "Mamma, vår disk blir aldrig färdig." (4-åringen vid matbordet i dag)

Kommentarer från Memmas förra blogg:

Postat av: Lotta

Ha ha, ja det är inte lätt med så kloka barn. Men du den 21/11 kommer vi och lyssnar på dig och dina klokheter :)

2008-10-29 @ 07:59:13
URL: http://vastbacken.blogspot.com

Postat av: Åsa

Ja, vad roligt Lotta! Jag fick just en pdf-inbjudan som jag tänkte skicka till er norrbottningar.

2008-10-29 @ 09:00:05
URL: http://meetingmemma.blogg.se/

Allmänbildning del 2. Boo.com

(Allmänbildning del 1 finns att läsa i Memmas gamla blogg.)

Ni som är födda i slutet av 1980-talet var bara 12-13 år då boo.com upplevde sin storhetstid. Och de flesta av er vet således inte vilka de var. Boo.com blev en av symbolerna för IT-bubblan som sprack under våren 2000.

Boo.com var ett internetprojekt som startades 1998 av Cajsa Leander, Ernst Malmsten och Patrik Hedelin. Meningen var att de skulle tjäna stora pengar på att sälja märkeskläder över nätet. Tidsandan var mycket speciell. Det låg i tiden att hylla internet och dess möjligheter. Om man skulle ha kritiserat trions planer och sagt: "Men det där är ju det postorderföretag har gjort i alla år - vad skulle få er att göra det bättre?" hade man fått höra att man var en bakåtsträvare och en person som inte förstod sig på "den nya ekonomin".


Cajsa och Ernst hade is i magen, men inte fötterna på jorden.

Cajsa och Ernst var duktiga PR-människor och lyckades skrapa ihop ett ordentligt startkapital. Innan internetsajten var igång hade de redan byggt upp en organisation med kontor på flotta adresser i världens alla hörn och anställt över 500 personer.

När väl boo.com lades ut i skarpt läge i slutet av 1999 inträffade ett antal problem, bland annat var den inte tillgänglig för apple-användare och hemsidan var alldeles för långsam. Och kunderna uteblev.

Investerarna gick med på att gå in med ytterligare 20 miljoner kronor med krav på nedskärningar och besparingar. Men projektet visade sig vara kejsarens nya kläder. Vid konkursen i mars 2000 hade företaget skulder på 1,9 miljarder kronor (!!!) medan de hade tillgångar värda 200 miljoner kronor.

Boktips: "Boo.com och IT-bubblan som sprack" av Gunnar LIndstedt. Den verkar vara slutsåld i nyskick, men pröva på biblioteket, Bokbörsen eller Tradera.

Läs även andra bloggares åsikter om boo.com, cajsa leander, ernst malmsten, patrik hedelin, den nya ekonomin, IT-bubblan

Franskt femtiotal förenade familjen

Pixar och DreamWorks i all ära. Men fredags kväll kändes det outhärdligt att se Hitta Nemo, Ice Age 2 eller Shrek för trettiosjunde gången. Och jag och min man har sedan 1980-talet sett kändisar tävla mot varandra i fåniga lekar. Och Idol är för tråkigt med den nya juryn.

Desperat flög min blick över DVD-utbudet i bokhyllan: det måste finnas något som barnen och vi kan se tillsammans. Något som inte är en barnfilm, som är roligt för alla åldrar och som inte innehåller våld och sex. Vi fick gå tillbaka till efterkrigstiden för att hitta en gemensam nämnare.

4-åringen och 6-åringen var ytterst tveksamma till en grå film, men snabbt satt de och skrattade åt Monsieur Hulots tokigheter i Jacques Tatis Semestersabotören. Filmen är faktiskt både rolig och ett otroligt intressant dokument över tidigt 1950-tal.

Här är en scen från filmen:

Kommentarer från Memmas förra blogg:

Postat av: Lotta

Ha ha,ja det ska vara du och Jonas. Men faktiskt så kan det bli för mycket av alla Disneyfilmer och sånt. I vår familj är det Hannah Montana och High School Musical för hela slanten, men en dag fastnade faktiskt jag och flickorna i att läsa gamla kokböcker från 40-talet som jag sparat från auktionen som var i vårt hus.

2008-10-26 @ 19:25:47
URL: http://www.vastbacken.blogspot.com

Läs även andra bloggares åsikter om jacques tati, monsieur hulot, semestersabotören, les vacances de monsieur hulot

Doftande besökare

Tidigt utbildningsjobb i dag. Höll i en kickoff-liknande utbildning klockan åtta på morgonen för Lantmännens monterpersonal på mässan Elmia Lantbruk. Jag språkade med två andra utställare i väntan på att entrén skulle öppna. Så här lät det...

Utställare A: Det är ju synd att det inte är några djur med i år.

Jag: Jaha, varför då?

Utställare B: Du vet, det här med blåtunga och smittrisken.

Utställare A: Men visst luktar det ändå djur på mässan? De kanske har får någonstans?

Utställare B: Nej, inga djur är tillåtna. Det är nog alla mjölkbönder.


Läs även andra bloggares åsikter om mjölkbönder, elmia lantbruk, blåtunga

Tidsdokument

"New York Style i Hägersten" (ja, det marknadsförs så). Kommer våra barn att skratta eller gråta?


Välkomna till mitt skyltfönster med betonggolv. I Hägersten.

"/.../
Här tas den generösa takhöjden och de stora skyltfönstren till vara vilka tillsammans ger lägenheterna dess unika karaktär. En funktions- och förvaringsvägg sträcker sig längs den ena långsidan i de mindre lägenheterna och delar in det stora öppna utrymmet i tre zoner: kök, vardagsrum och sovrum. Köksutrustningen är dold bakom vita skåpsluckor och därmed får man ett rent uttryck i den öppna planlösningen.
/.../
Golvmaterialet är genomgående epoxilackad betong. Betonggolv med golvvärme förstärker lägenheternas studiokaraktär och bidrar samtidigt till en varm och behaglig känsla. Väggar och tak i kök, vardagsrum och sovrum är målade vita, inslag av svart finns i kökets arbetsytor och stänkskydd. Badrummet har ett svart klinkergolv, svarta kakelväggar på kortsidorna och ett svartmålat tak med infällda spotlights.
/.../
" Läs mer om detta tilltag här...


Grannen är alltid välkommen att titta in.

Läs även andra bloggares åsikter om hägersten, new york style, stilrent, inredning, arkitektur, betonggolv, skyltfönster

Debitering på idiotkontot

Hur tänkte jag i augusti när jag klickade på bannern: "Vad är din bil värd?" Vi ska inte sälja bilen och det är ganska enkelt att lista ut vad en gammal Volvo 945 från 1996 har för marknadsvärde.

Jag kom in på en hemsida där det fanns ett formulär där man skulle fylla i vilken bil man hade, hur långt den gått och så vidare. Klickade på OK och efter ett tag kom ett SMS med information om vad bilen skulle kunna säljas för. Det kom aldrig upp någon ruta med köpvillkor eller liknande. Några veckor senare kom lite informationsmaterial på posten från Fordonsvärderingen som jag genast slängde.

Förra veckan får jag ett brev från Auktoritet Inkasso där de i hotfulla ordalag berättar att jag är skyldig dem 800 kronor för att jag inte betalat avgiften på 399 till Fordonsvärderingen. Jag har inget minne av att det någonstans stod att det kostade något att göra värderingen. Men går man in på hemsidan står det högst upp med stora bokstäver...

Ja, vad ska man säga. Det är inte roligt att erkänna att man blivit ordentligt lurad av ett skojarföretag. Fordonsvärderingen i samarbete med Auktoritet Inkasso är smartare än jag och lyckades lura av mig 800 spänn. Idiotkontot lider mer skada än plånbokskontot.

Läs även andra bloggares åsikter om skojarföretag, auktoritet inkasso, fordonsvärderingen, volvo 945

Apple infiltreras av PC:ar

Apple har ju lagt ner mycket pengar och ansträngning för att få ge varumärket egenskaper som coolt, ungdomligt, enkelt, flexibelt, roligt... När man vet hur viktigt det personliga mötet är för varumärket, varför har de då anställt PC:ar på Macbutiken i Jönköping?

Två historier:

1. En student till mig, Niklas, vill byta ut sin FM-sändare som inte fungerar, om man inte trycker den mot antennen, vilket kan vara svårt när man kör bil. Killen i Macbutiken vägrar att byta ut den. Niklas säger att han aldrig mer kommer att köpa något i den här butiken om han inte får byta ut den icke fungerande FM-sändaren. Säljaren är principfast och Macbutiken har förlorat en kund.

2. Jag ska ha en strömkabel till min MacBook. De är slut på Macbutiken i Jönköping. Ska ni få in fler? undrar jag. Kanske i morgon, kanske på tisdag... Du får ringa och kolla i morgon om de har kommit in, får jag till svar. Jag vill att de engagerar sig. Förstår de inte att utan strömkabel är man rökt! Utan ström, ingen dator. De skulle ha kastat alla sina göromål åt sidan för att hjälpa mig att få tag i en strömkabel, ringt till sina leverantörer eller hjälpt mig att beställa en strömkabel från apple.com.

Jag vill träffa en trevlig och serviceinriktad äppelkille eller äppeltjej. Inte ett gäng PC:ar som hellre fixar med sina datorer än att se till att kunderna får det de vill ha.



Läs även andra bloggares åsikter om macintosh, apple, PC, mac-butik, macbutik, kundservice

Där du minst anar det

Var i Sandviken i måndags och tränade personal på Sandvik som ska jobba på olika rekryteringsmässor och arbetsmarknadsdagar. De har just lanserat en kampanj för att locka yngre människor att jobba på Sandvik.

Om du känner att du inte tillhör gruppen yngre människor så kan du ändå klicka här. Det är allmänbildande att lära sig mer om vad ett av Sveriges största företag faktiskt sysslar med.

Läs även andra bloggares åsikter om sandvik, där du minst anar det, sandviken, arbetsmarknadsdag, rekryteringsmässa

Betala med blod

I går höll jag i en mässguru-kurs på Stockholmsmässan. Det var verkligen en skön grupp med mässansvariga från alla möjliga företag: masttillverkare, golvvärmeföretag, gymnasieskolor, importör av glutenfria produkter... Jag hade i alla fall roligt och jag hoppas att även kursdeltagarna tyckte att dagen var givande.

En av gårdagens deltagare jobbar på Blodcentralen. De kämpar med alla medel för att få folk att ge mer blod och mer kontinuerligt. "Det är så svårt, vi säljer ju ingenting", sa deltagaren. Men efter ett tag kom vi överens om att det gör de visst det. De säljer ju gott samvete och känslan av att göra stor nytta.

Kom igen, bli kund hos Blodcentralen. Gå in på http://www.geblod.nu/ och kolla upp hur du kan köpa lite sinnesfrid. Det kostar inte en spänn, bara lite tid och en halv liter blod.

Läs även andra bloggares åsikter om blod, blodcentralen, blodgivare

Hajp kring hajpbok

Som vanligt när det kommer en ny bok i marknadsföring så skriver Dagens Nyheter om den. Och visst är det bra. Men som vanligt saknas de kritiska frågeställningarna. Den här gången gäller det Micael Dahléns "Nextopia".

Om någon påstår något så drastiskt som att den klassiska modellen för produktlivscykeln inte gäller länge. Och dessutom menar att det är något nytt med att människor är beredda att betala mer i början av en produkts livscykel än i slutet, då kunde väl journalisten ställa följande frågor:

- Har inte alltid människor varit villiga att betala mer för saker det är ont om? Varför skulle det omkullkasta modellen om produkters livscykler? Att skapa en hajp, har inte marknadförare arbetat med det i alla år fast under andra namn? Förväntningssamhället, är inte det något som drivs av en ständigt bättre ekonomi? Vad händer vid en ekonomisk nedgång, tror människor fortfarande att de kommer att ha det bättre om tre månader? Är hajpteorin endast ett uttryck för den tillfälliga ekonomiska uppgången vi levt i?

Och det finns fler frågor som skulle kunna ställas. Mest troligt skulle herr Dahlén kunna ge intressanta svar. Kom igen DN, ge oss som pluggat och arbetar med marknadsföring och ekonomi något att bita i!

Men DN väljer den lätta vägen och Micael Dahlén får väl bara tacka och bocka för den hajp som han fått kring sin nya bok. Jag tror jag ska vänta med att köpa den tills den värsta hajpen gått över och priset sjunkit.

Läs även andra bloggares åsikter om micael dahlén, nextopia, produktlivscykel

Kanin kan inte råna

Rånet misslyckades naturligtvis men det som förbryllar polisen mest är valet av rånardräkt. Det vet väl alla att kaniner inte är särskilt skräckinjagande (förutom den i The Holy Grale med big nasty teeth).

Hur som helst, det är vackert när beviskedjan hänger ihop: en anmäld stulen kanindräkt och sedan en rånare i samma utstyrsel. Det enda som saknades var morotsspår mellan kanindräktsbutiken och växlingskontoret.

Varför börjar jag tänka på Kling och Klang igen?

" Upp med händerna, annars skuttar jag!"

Läs även andra bloggares åsikter om kanindräkt, kaninrån, rånförsök

Serieskadad

Har tillbringat en del tid på akutmottagningen, aktutvårdsavdelningen och infektionskliniken den här veckan. När följande inträffar vet du att du är allvarligt skadad av för många avsnitt av Scrubs (och borde antagligen söka vård):

1. När "The janitor" är det första du tänker när du ser en vaktmästare. Och när du sedan tar en lång omväg runt honom för att undvika trubbel.

2. När du inte skulle bli förvånad om det lät swoooscht när personalen gör hastiga rörelser.

3. När du köper popcorn inför ronden i förväntan på en bra show med smarta one-liners och en och annan befogad utskällning.

4. När du blir frisk utan att någon gång under sjukhusvistelsen upplevt en enda nära-döden-upplevelse.


Och var är de där apparaterna som låter pip, pip, pip, pip, piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip?

Läs även andra bloggares åsikter om scrubs, sjukhus, akutmottagning, the janitor

Tre saker som får en att undra

Dessa tre saker inträffade samtidigt för två veckor sedan:

1. Ett envetet och ondsint dundervirus attackerade min make. Han är fortfarande sjuk.

2. Den världsomfattande ekonomiska krisen var ett faktum. Den härjar fortfarande.

3. Ett stort och djupt hål som stänger av vår gata grävdes. Det är fortfarande kvar.

Finns det ett samband? En konspiration? Men varför?

Kommentarer från Memmas förra blogg:

Postat av: ela

Bra fråga ... var försiktig. Man vet aldrig hur det hänger ihop ;-)

2008-10-09 @ 07:19:53
URL: http://www.medcolour.blogspot.com/

Parkeringssnusk

Äger man en sådan här bil och väljer ett sådant namn. Vad ska man säga? Jag tror att det är het attraktion och djup kärlek man och bil emellan. Men kärrorna bakom ser lite generade ut.


Foto taget på Atollenparkeringen i Jönköping i dag.

Det borde vara lag...

...på att alla som arbetar med någon typ av kundmöten ska läsa och ta till sig boken "Det Goda Värdskapet - konsten att få människor att känna sig välkomna" av Jan Gunnarsson och Olle Blohm.

Det var allt jag ville säga.

Läs även andra bloggares åsikter om det goda värdskapet, värdskap, jan gunnarsson, olle blohm

Lite varmare, lite luddigare

Så precist uttryckt av Martina Haag när hon beskriver hur hon känner sig efter några dagar på bokmässan. Det är kanske något för alla utställare att fundera på: Hur får vi människor att känna sig lite varmare, lite luddigare efter ett besök hos oss?

Se hela inslaget på DN:s webb-tv. Horace Engdals uttalande om att försöka tänka positivt om bokmässan är också oslagbart: "Belinda Olsson sa en gång att det (bokmässan) inte är cancer utan underhållning, det är värt att tänka på."

Kommentarer från Memmas förra blogg:

Postat av: Carl

Intressant försvenskning av det engelska uttrycket "warm and fuzzy". Jag tror att det svenska "mysig" ligger ganska nära. Som man känner sig när man sett "När Harry mötte Sally" hemma i vardagsrumssoffan med flanellpjamasen på. Jag tror Bokmässan har det extra bra förspännt för att framkalla denna känsla. Att läsa böcker förknippas ju med en viss långsamhet och lugn och de flesta författare som uppträder på bokmässan är ju ganska "litterära". Man känner sig kanske inte lika "varm och luddig" om man läser något av James Elroy stående på grön linje från Västerort klockan sju en tisdagmorgon. Men då kan man ju alltid ta till - Martina Haag.

2008-09-27 @ 12:30:21

Postat av: Åsa

Det är kanske inte själva bokläsandet som får en att bli varm och luddig på bokmässan. Jag tror att det handlar om att vara mitt i ett hav av böcker, bokälskare, författare, företag som arbetar med böcker... Man tumlar runt och blir trött och lycklig. Man kommer hem en upplevelse rikare.

Och denna känsla borde alla utställare och alla mässarrangörer sträva efter att uppnå hos sina besökare, oavsett bransch.

2008-09-29 @ 11:36:00
URL: http://meetingmemma.blogg.se/

Läs även andra bloggares åsikter om bokmässan, bok och bibliotek, bok & bibliotek, martina haag, belinda olsson, horace engdahl

Varför Memma?

Jag blev tillfrågad av Lena på Kreafon angående berättelsen bakom mitt företags namn, Memma kommunikation.

Det är mer en anti-historia.

Memma är en finsk traditionell efterrätt som hör påsken till. Den ser ut som chokladkaka, men smakar kladdigt surbröd och serveras med socker, grädde och sylt.

När jag för några år sedan skulle bestämma namn på min firma så fanns det alltid någon obskyr enmansreklambyrå som hade snott mina smarta, coola och dubbeltydiga namn.

Till slut rabblade jag upp alla fina ord jag kunde och helt plötsligt sa jag "memma". Min man skrattade. Vi brukade säga "memma" om mat som vi inte tyckte om men som vi tryckte i oss ändå. Detta på grund av att vi en gång testade att äta memma. Jag tyckte inte att det var gott och lämnade därför min portion på tallriken. Min man däremot åt upp hela sin portion. Sedan sa han "Fan det här var det äckligaste jag ätit - ska du inte ha din bit?". Och så länsade han min tallrik.

Numera har memma fått en ny betydelse i familjen. För min man som är doktor i entreprenörskap är Memma ett intressant studieobjekt. För mina barn är Memma det som hindrar dem från att få vara med mamma hela dagarna. För mina kunder är Memma förhoppningsvis något som står för möten, kunskap och inspiration.

Memma kommunikation, det låter bra och med facit i hand är jag nöjd med namnet. Det är lätt att komma i håg och sticker ut mot de vanliga "Å.D. Konsult och Utbildning"-namnen. Lite av efterrätten dröjer sig ändå kvar i företaget. Lotta, som gjorde min logotyp och grafiska profil, tog hänsyn till memmans chokladkakeliknande färg och utseende.

Om det stör någon vän av ordning att det inte betyder något mer än att det är en finsk efterrätt. Här kommer en logisk och rationell efterförklaring (påhittad alldeles nyss):
Möten
Event
Monteragerande
Mingel
Alltid (redo? där?)

Ps. Namn som jag verkligen ville ha men som var upptaget: Giraff kommunikation. Namn som jag inte fick för Bolagsverket: Hej kommunikation.

Kommentarer från Memmas förra blogg:

Postat av: Lena

Tack, kul läsning!

2008-09-29 @ 15:29:33
URL: http://www.kreafon.se/blog

Postat av: Mikael

Efterrätt, det räcker gott för mig. Smakar memma...

2008-09-30 @ 20:34:44
URL: http://www.jisander.se

Hyfs

Magdalena Ribbing, Dagens Nyheters vett & etikett-expert, skriver om mingel i dag.

Även om hon i sitt för mig parallella universum av högtidsdräkter och ordnar uppmanar till att inleda konversationer med att beundra vaser och konstverk, så är hennes tips för minglare riktigt tänkvärda.

Det viktigaste av allt är att man faktiskt kan gå fram till vem som helst på en fest eller ett mingel och börja prata. Det är bara de utan hyfs och stil som ignorerar en sådan invit.

Tänk på det om du känner dig dum efter att ha blivit nobbad av en medminglare. Nobbaren kan stå där, stil- och etikettlös. Du kan oberörd gå vidare till nästa person: "Tjusig gobeläng! 1500-tal eller 1600-tal? Vad tror du?"

Kommentarer från Memmas förra blogg:

Postat av: ela

Tack för tipset, mycket bra blogg du driver, jag brukar läsa allt.
Hälsningar / ela

2008-09-30 @ 08:09:19
URL: http://www.medcolour.blogspot.com/

Postat av: Åsa

Tack Ela! Det värmer i höstrusket!
Åsa

2008-09-30 @ 09:34:59
URL: http://meetingmemma.blogg.se/

Postat av: Sussi

Sanna ord, Lättast att hitta samtalsämne, se sig runt i rummet och tala om föremålen, inredningen, rummets fönster mm.

2008-10-01 @ 10:47:50
URL: http://www.smyckadegipskvinnor.se

Läs även andra bloggares åsikter om magdalena ribbing, etikett, mingel, minglare