Har ni varit med om att få ett fnissanfall på helt fel ställe? För tio år sedan satt jag i ett nytt klassrum med 50 nya klasskompisar och ansedda lärare. Jag hörde inte vad någon sa - all min koncentration gick åt till att inte brista ut i ett gapskratt. Med skrovlig stämma och borttorkade tårar fick jag fram mitt namn när det var min tur att presentera mig. Och det var Kabels fel.
Några månader före kursstart på IHR (Institutet för Högre Reklam och Kommunikation) hade vi blivande studenter samlats till en informationsträff. Vi fick bland annat veta att utbildningen med buller och bång skulle inledas med en stor tenta.
Jag och två andra tjejer bestämde oss för att ses under sommaren för att plugga lite ihop. Vi skrev upp våra namn på lappar och bytte med varandra. En tjej hette Helen och en hette Kabel. Jag och Helen hördes av, men med Kabel fick vi ingen kontakt. Oj vad jag och Helen skrattade åt det kabel/kontaktskämtet. Och det blev ännu roligare med tanke på att Kabel hade sagt att hon jobbade på Ericsson.
Uppropsdagen kom och jag och Helen tydde oss till varandra i de bakre regionerna av klassrummet. Kabel fanns inte med på klasslistan, men ändå dök hon upp och satte sig längst fram. Vi fick snart svaret på gåtan. Kabel presenterade sig som Isabel!
Isabel skrivet lite slarvigt kan av en person med öppet sinne tolkas till Kabel. Fnissanfallet var ett faktum.
Jag tyckte att det var det mest komiska som hänt mig på länge och ville naturligtvis berätta för Isabel att vi en hel sommar hade trott att hon hette Kabel. Men jag tror att det blev platt fall. Det kanske inte var så vansinnigt roligt ändå... Men varför börjar jag fortfarande tokfnissa när jag berättar den här historien, ett decennium senare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar