Tomtenissens klagan

I morse fick jag nog. Jag tycker att jag har kämpat länge nu. 18 dagar har jag stått ut.

Vi har en tradition att barnen får någon liten sak (har haft 10 kr per present som riktlinje) i julstrumpan varje decembermorgon fram till jul. Det har varit en trevlig liten ritual tidigare år, men i år spårade det egentligen ur redan den 1 december. Det har inte gått en morgon utan att någon av dem uttryckt sitt missnöje över julstrumpans innehåll. 4-åringen har gråtit, skrikit, kastat sig själv och presenten på golvet. 6-åringen har inte varit lika missnöjd med presenterna, men ganska likgiltig och vissa morgnar surat för att "Det här var inte precis det jag önskat mig...".

Med sådana reaktioner kanske ni undrar om tomtenissen brukar lägga en bit knäckebröd, yllestrumpor eller gårdagens tidning i strumporna. Här kommer några exempel vad de har varit ledsna över de senaste veckorna: roliga julgransprydnader, magneter med barnmotiv på, små ritblock med Spiderman/Askungen på, smålegolådor, pixi-böcker...

Det är bra att barnen vågar framföra sin åsikt. Och vem är jag att klaga, det är ju jag som har uppfostrat dem. Men som tomtenisse lägger jag ner det här och inte helt osökt poppar detta uttryck upp i mitt rödklädda huvud:
"Tindra med ögonen ungjävlar, det är jul!"