Statist - javisst?

Jag gick för några månader sedan med i statist.se. För skojs skull. Jag tycker att det är intressant att se hur det går till bakom kulisserna. Kanske kommer ni att se min rygg i en SVT-serie som kommer att gå i höst eller som publik i några teveshower.

Däremot söker jag inte till reklamfilmer. Det skulle i så fall vara en produkt som jag verkligen brinner för och/eller får rejält betalt. Vad säger ni om det här uppdraget?

Mycket förnedring för lite pengar.

Laddar för i morgon

Jag bara varnar er. I morgon är jag inte helt trovärdig.

MIngel på hög nivå

Under min tid som generalsekreterare för mässarrangörernas intresseorganisation deltog jag med jämna mellanrum på internationella konferenser för mässbranschen.

Det jag ofta slogs av var hur minglen var hierarkiskt ordnade. Särskilt herrarna på toppen (ja, det var bara herrar) verkade mest vara intresserade av att prata med varandra. Man gjorde nästan ett etikettsbrott om man skulle råka tilltala någon av dem utan att vara direktör eller chef av något slag.

Hursom.

Under ett mingel i den ljumma kvällsluften på en mässkonferens i Bilbao kommer en äldre amerikansk man fram till mig och frågar vem jag är och var jag kommer i från. När han hör att jag är från Sverige lyser han upp och berättar om sin skandinavienresa för några år sedan. Vi pratar om Sverige och Gotland ett tag. Sedan frågar jag vem han är och han svarar: "Jag heter Cliff Wallace och är VD för Hong Kong Exhibitions.".

Å nej, nu har jag gjort bort mig, tänker jag, han tycker säkert att jag borde känna igen honom - det är ju en av världens största mässarrangörer. Men det bekommer honom inte. Han berättar om sitt arbete och efteråt lämnar han sitt visitkort och frågar efter mitt.

Det var stort. Det enda han gjorde var att behandla sina medmänniskor lika. Och det gjorde de andra direktörerna små i jämförelse.

Cliff Wallace, mingelhjälte.

Dagens bloggtips

Om du vill hålla dig uppdaterad inom kommunikation och webb, gå in då och då på Charlotte Svenssons blogg Kommunikationsloppan.

Vad ska man nätverka för?

- Vad ska man nätverka för? frågade en klasspappa i dag när vi satt och planerade ettornas klassfest. Det är nätverk hit och nätverk dit. Varför ska jag hålla på med sånt?

Och jag svarade:

- Om du ska flytta nästa vecka, då tänker du inte: Oj, jag har inga kompisar. Jag måste skaffa några så de kan hjälpa mig att flytta. Du har redan ett nätverk av kompisar som brukar hjälpa varandra.

De flesta nätverkar helt utan att tänka på det. Varje gång man lär känna en ny person ökar man sitt nätverk. En persons nätverk består av alla de personer som man har någon slags relation till. Det kan vara starka eller svaga band. Och alla relationer består av små eller stora, många eller få tjänster och gentjänster.

Det är kanske till och med är så att den här hjälpen vi ger varandra, det är den som är kärnan i vänskap?

Danmark vs Sverige på mässgolvet

Jag fick en ovanlig förfrågan för några veckor sedan. Marianne Sjöberg, som är koordinator för Danmarks samlingsmonter på Nordbygg, ringde mig.

- Kan du hålla ett föredrag för våra danska utställare om varför svenska mässbesökare beter sig så underligt, frågade hon.

- Hur menar du då? undrade jag.

- De uppträder inte alls som danska besökare. Det verkar som om de inte vågar gå in i montern. Är de blyga? Hur ska vi i så fall agera för att locka in dem? Och hur ska vi få dem att fatta beslut?

Det lät som ett roligt uppdrag. Under en halvtimme skulle jag alltså lära danskarna hur de skulle hantera de blyga och långsamma svenskarna.

Några råd under föredraget, som jag höll i kväll, var:
1. Välkomna de svenska besökarna in i montern. Ta det första steget till kontakt.
2. Ta det lugnt i försäljningsprocessen så ni inte uppfattas för gåpåiga.
3. Räkna inte med avslut på mässan - ta i stället kontaktuppgifter och gör en bra uppföljning efteråt.
4. Prata långsamt och fråga gärna den svenska besökaren om han eller hon hellre pratar engelska. Undvik siffror på danska.
5. Många svenskars kroppsspråk är ganska försiktigt. Den du pratar med är mest troligt gladare än vad han eller hon verkar.

Men, till syvende och sist är vi ändå ganska lika vi svenskar och danskar. Det skulle varit betydligt krångligare för dem om de ställt ut på en byggmässa i... Aszerbadjan:

Lättlurade

Jag höll en mässguru-utbildning på Stockholmsmässan i går.

En av deltagarna hade ett förflutet inom print och DR. När vi kom in på det här med inbjudningar räckte hon upp handen och delade med sig av sina erfarenheter, bland annat om vikten av att mäta hur olika utskick fungerar. Det kan man lära sig av att skicka ett brev till en del av målgruppen och ett annat brev till den andra delen. På så sätt kan man bygga upp en kunskap om hur målgruppen reagerar på olika typer av erbjudanden och upplägg.

Hon avslöjade också DR-branschens vinnande receptet för att målgruppen ska nappa på ett erbjudande:
- Penna eller annan gåva i kuvertet för att vi ska öppna.
- "Personligt" brev med bild och underskrift.
- Ett Ps. i blå färg, viktigt med den blå färgen.
- Highlights i texten.
- Använda färgerna "high response red" och high response yellow".
- Tidsbegränsning ("Svara inom 10 dagar").

Visst känns konceptet igen? Och ändå går vi på det. Om och om igen.

Att bli sedd

Jag besökte Värdskapets seminarium om sociala medier förra veckan. Om jag någon gång vill bli anställd igen ligger Värdskapet på min topplista över intressanta företag att jobba på. I inledningsföredraget pratade Katarina om vikten av att bli sedd och se andra människor. Det är det som alla personliga möten handlar om i grunden, att bekräfta och se varandra.

Och när jag pratar med människor om deras nöjd kund-upplevelser är det sällan de nämner hur bra en produkt fungerat eller hur god mat de ätit. De återkommer alltid till samma sak: att en person på ett företag varit extra vänlig och omtänksam mot dem och försökt sätta sig in i deras situation.

Denna omtanke och förmåga att se kunden kostar väldigt lite, men kan vara avgörande för företagets överlevnad. Att inte fler företag kontinuerligt utbildar sin personal i kundservice är för mig något av en gåta.



Häxan Surtant, kanske ett hopplöst fall..?

Om hejdåandets konst

Och om ni missat sidan 41 i senaste numret av Event & Expo kan ni läsa min krönika här. Eller klicka på tidningen nedan och bläddra fram till rätt sida.

_____________________

Rätt hejdå stärker ditt personliga varumärke

När jag föreläser om mingel och nätverkande går jag även in på konsten att avsluta ett samtal. För många är det motigt att ta det första steget till att mingla vidare. Jag har identifierat tre olika typer av människor med hejdåproblem.

Har du träffat Hejdåvägraren? Hon anser att hon har ansvar för att underhålla sin samtalspartner under resten av tillställningen. Hejdåvägraren uppfattar inte den andres vinkar om att hon eller han vill mingla vidare, utan följer sin nya kompis som en trogen hund.

Kanske har du också stött på Smitaren? Han hittar alltid på något skäl för att lämna den han pratar med. Ofta skyller han på toalettbesök. Han inser inte själv att det är världens vanligaste och mest genomskinliga ursäkt.

En riktigt otrevlig typ är Samtalsdödaren. Hon anser att den hon pratar med ska säga hejdå. Om inte hennes samtalspartner inser faktum inleder Samtalsdödaren den stora ”ointresseoffensiven”. Hon flackar med blicken, svarar onödigt kort på frågor och ser uttråkad ut. Till slut fattar den hon pratar med vinken och går därifrån.

Kan du säga hejdå får du effektivare och fler möten. Kan du säga hejdå hjälper du den du pratar med. Kan du säga hejdå blir du uppfattad som en trevlig person.

När Hejdåexperten känner att han vill mingla vidare, då säger han det: ”Nu ska jag mingla vidare – det var roligt att träffas.” Det är inte så dramatiskt. Han gör ju också sin samtalspartner en tjänst. Hon eller han vill också träffa andra människor. Kanske hjälper han även till genom att introducera den han pratat med till någon han känner. Han ser också till att ta uppgifter på de som han vill hålla fortsatt kontakt med. Hejdåexperten har alltid med sig egna visitkort (samt en penna i de fall den han pratar med saknar visitkort).

Vi måste helt enkelt inse att det är artigt att säga hejdå. Genom att säga hejdå på rätt sätt kommer du att uppfattas som en trevlig person samtidigt som du får möjlighet att träffa många fler människor. Med andra ord: du ökar attityden och kännedomen om dig som person. Du stärker ditt personliga varumärke.

Hejdå!
_____________________

Kundvård - fast tvärtom

Att jobba som soloföretagare har både upp- och nersidor. Man får göra det man vill, men man bär samtidigt ansvaret för hela verksamheten. Man behöver inte räkna semesterdagar, men fasar för att bli sjuk en vecka. En annan sak som är trist är avsaknaden av kollegor och chefer, sådana som säger "bra jobbat" eller får en att nytända när man känner att bensinen håller på att ta slut.

Men så får man ett sånt här mail. Och plötsligt känns allt så rätt.

Hej,

Jag heter Lotti och gick den kurs som du höll på Stockholmsmässan arrangerad av Mässguru den 20/1. Eftersom jag missade att komma in med kursutvärderingen skulle jag bara vilja säga att jag tycker att du var en så alldeles utmärkt bra föreläsare.

Det var lättbegripligt, fyllt med bra exempel, lagom med raster m.m. Du verkar vara född till att förmedla inför grupp. Det kändes naturligt och underhållande.

Tack ska du ha för en givande dag!

Tack Lotti! Och tack alla andra kunder som gör att jag tycker att jag har världens roligaste jobb!