Inför flytten till Stockholm har jag sagt upp mitt vindskontor och sitter nu nere i vår lägenhet och jobbar. Jag har upptäckt att telefonförsäljarna ofta får ett ryck på eftermiddagarna och ringer till vårt hemnummer. Så här har det låtit hittills i dag:
Samtal 1:
- Hej, jag heter Andreas. Är Jonas hemma?
- Nej.
- Är du hans fru eller sambo?
- Ja.
- Bra, det är nämligen så här att vi tänkte skicka honom ett paket med kalsonger, helt utan kostnad...
Svar jag kom på i efterhand, men önskar att jag sagt:
- Hemskt gärna! Vi behöver verkligen gratis kalsonger. Alla hans kalsonger har tagit slut och vi har inga pengar kvar.
Samtal 2:
- Hej, jag heter Johanna. Jag undrar hur ni har det med elen hos er?
Svar jag kom på i efterhand, men önskar att jag sagt:
- Jo, elen mår jättebra. Jag tittade just till den. Den verkar nå ut i alla lampor och mobiltelefonladdare. Tack för att du ringde och frågade! Och du, den hälsar tillbaka.
Jo, tack det är bra med mig. Växelvis åker jag hit och växelvis strömmar jag dit.
2 kommentarer:
Att man alltid kommer på de bra svaren efteråt ;)Förresten så säg bara till så kommer jag och målar och målar hos er sen :)Allvarligt alltså...
Lotta
Ja det är lätt att vara efterklok. Visst, du är välkommen ut till Fiskarhöjden för att måla eller regla en eller annan vägg. :-)
Skicka en kommentar