I morgon ska jag prata om "Konsten att lära känna nya människor" för 100 norrbottningar på Kunskapsdagarna i Piteå. Och det är okej. Det jag är mest nervös för är att två av mina äldsta vänner, Jens och Lotta, kommer dit och lyssnar.
Man kanske skulle tro att det är tvärtom, att det skulle kännas tryggt med dem i publiken. Men vi har känt varandra sedan vi var tio år. På 1980-talet hade vi alla tre samma frisyr. Vi har hyrt moviebox tillsammans och åkt på klassresa från Luleå till Paris i en buss.
Jag kan inte gömma mig bakom min föreläsarfasad. Inför dem är jag bara en klasskompis som ska redovisa sitt specialarbete...
2 kommentarer:
Men Åsa det gick ju jättebra! Du var bäst av alla föreläsare. Jag tror att du vekligen har hittat rätt för du har en naturlig fallenhet att stå inför människor och ditt budskap går verkligen fram...fast jag hade inte väntat mig någnting annat heller ;)
/Lotta
Tack Lotta! Du är för snäll. Utvärderingarna var positiva, förutom lite konstruktiv kritik angående upplägget.
Skicka en kommentar