För tio år sedan fick man leta ordentligt för att hitta inredningsdetaljer utan allt för mycket ornamenteringar och krusiduller.
I dag är det "det stilrena" som dominerar. De flesta hem ser extremt likadana ut: enfärgade ljusa väggar, stormönstrade panelgardiner, svarta enkla skinnsoffor, stor vit lampa över eksoffbordet, ellipsliknande matbord med tillhörande myranliknande stolar. Böcker och fotoalbum undanstoppade för att inte störa intrycket.
Det finns ingen av mina vänner som har behållt sina antikbetsade vitrinskåp eller sina omsorgsfullt äggoljelaserade gula flammiga väggar.
Till och med stegräknarna på Clas Ohlson är i rostfritt och designkopierade.
När det ser ut så här överallt, varför finns det bara en (1) våtrumstapet i hela det svenska sortimentet som inte är flammig, blommig eller inkamönstrad? Är våtrumsbranschen 1990-talets sista utpost?
3 kommentarer:
Jag tror att det är för att tvinga alla att ta det dyrare alternativet: helkakling.
Antagligen är det för att det bara är du och jag som vill ha plastmatta. Våga vägra kakel! Och Västtrafik förstås.
Asta: Vi ändrar ingenting i huset va?
Jag: Vill du inte ha rosa väggar i ditt nya rum?
Asta: Näe, jag vill ha dom gamla.
Jag: Varför då?
Asta: Om vi tapetserar om blir det synd om 70-talet.
Det är en 7-åring som förstått vad det handlar om.
Skicka en kommentar