De senaste sju åren har jag läst
varenda nummer av Bamse. En del har jag läst flera gånger. Jag har läst om när Bamse hjälpt små ekorrar och de i sin tur hjälpt honom ur Krösus lömska klor. Jag har läst om otaliga elefantungar som ramlat ner i gropar, myror som förlorat sina hem, apungar som tappat bort sina mammor, träd som ramlat över vägen, hus som brunnit, skogar som hotats bli golfbanor... Sensmoralen är ofta: om man hjälper andra får man så småningom hjälp tillbaka.
Därför är det konstigt att jag inte förrän häromdagens kom till insikten att Bamse inte bara är världens starkaste och snällaste björn, utan också
världens bästa nätverkare.
Bamse uppfyller alla Memmas tre främsta kännetecken på en bra nätverkare:
1. Du försöker hela tiden lära känna många nya personer.
Även om Bamse inte får många nya bästa kompisar - han har ju Skalman och Lille Skutt - lär han i varje nummer känna många nya figurer. Dessa bekanta, som man inte har så starka band till, är en viktig del av ett nätverk.2. Du pratar med alla, oavsett status eller rang .
Bamse snackar med de flesta. Han har noll statustänk - alla är viktiga, alla är intressanta. 3. Du funderar på hur du kan vara till nytta för andra (inte hur andra kan vara till nytta för dig).
Om det är något Bamse gör så är det att hjälpa andra. Utan baktanke rycker han ut i alla möjliga situationer. Och ofta visar det sig att hans hjälp lönar sig - de små mössen gnager av ett rep, ekorrarna springer efter hjälp, osv.
Heja Bamse! Du är en förebild för oss alla. Man behöver ingen dunderhonung för att bli bättre på att nätverka.
Jo, du har helt rätt. Roligt att få lite “mothugg” och tvingas tänka igenom det man skrivit om! Jag håller med dig. Naturligtvis ska det kännas bekvämt och trevligt med de kläder man har på sig som mässpersonal.
Låt mig utveckla det hela.
Jag tycker att det viktigt att besökarna ser vem som jobbar i montern, vilket kräver någon slags enhetlighet i klädseln – det kan vara allt från att man har en likadan namnbricka till att alla går exakt likadant klädda.
Du som mässansvarig bör involvera monterpersonalen och diskutera med dem hur kläderna ska se ut och varför. Här lyssnar du på Nina och Rolf och alla andra och tar hänsyn till deras åsikter.
Men du ska också se till att kläderna blir någorlunda enhetliga och passar ihop med företagets varumärke och grafiska profil. Ju större grupp av monterpersonal desto svårare för dig som mässansvarig att göra alla till viljes vad gäller vilken färg de tycker att de passar i eller vad som är fint eller vad som är modernt.
Då får du en pedagogisk utmaning som jag sett flera mässansvariga lyckats galant med. Det handlar om att få en förståelse för vilken roll de spelar på mässan och att de är en del av företagets varumärke. Så att Nina tänker: “Okej, jag kanske inte passar så bra i gult, men vad snyggt det blir när vi alla har gula tröjor i vår orangea monter.” Och Rolf inser att även om han inte är en slipsnisse till vardags blir det en häftig effekt om alla bär vit skjorta och blå slips på den här mässan när de ska presentera sitt nya affärsområde “Small business”.
Oj, det här blev en lång kommentar. Det finns ju faktiskt en till sak som mässansvariga kan göra för att underlätta klädproblemet: Se till att alla kläder finns i olika varianter – olika nyanser av samma färg, olika modeller, olika längd på ärmarna, etc – så att monterpersonalen känner att de får välja en egen variant på mässkläderna.