En för priset av två...

I fredags fick min man en attack och började rensa ut förrådet under trappen. Att så mycket kan rymmas under en trappa. Hela helgen har vi kryssat mellan utkastade gamla skolböcker, skor, väskor i alla storlekar, verktyg, the missing evidence... ja, ni förstår.

"Varför har du köpt den här?" undrade så min sorterande make i morse. I handen höll han en stänkskärm till en cykel.

Först nekade jag till att jag skulle ha införskaffat en dylik tingest - men sedan kom minnet sakta tillbaka. Det var ju den där stänkskärmen som Team Sportia tvingade mig att köpa.

För ett år sedan behövde jag byta ut stänkskärmen till mitt främre cykelhjul. Jag lämnade in cykeln till cykelreparatören på Team Sportia i Jönköping och hämtade ut den någon vecka senare. Killen i butiken lämnade över den reparerade cykeln samt en extra stänkskärm.
"Den behöver jag inte", sa jag.
"Vi säljer bara stänkskärmar i par", svarade killen. "Så du måste köpa den här också. Du får naturligtvis lämna den här om du inte vill ta med den hem."
"Om jag betalar för den så vill jag också ha den", sa jag surt och tänkte på Karl-Bertil Jonssons pappa - "Den är ju min!".

Vad hände med kundens behov? Goda kundrelationer? Inte undra på att jag hade förträngt det.


Min extra stänkskärm har nu lämnat förrådslivet för en bättre värld i det fria på Sortergården.