Besatt häxa stal showen

När jag föreläser har jag en lite speciell stil, som tilltalar de flesta och som åtminstone håller många vakna, även under den jobbiga timmen efter lunch. Jag går väldigt mycket och gestikulerar. (Vilket får mig att tänka på det gamla ordspråket "Gå snabbt och skratta mycket så ser ingen att du är ful." Hmm...) Hur som helst. Jag utvärderar nästan alltid mina utbildningar och deltagarna får en chans att säga om de uppfattar något som störande, jobbigt eller ointressant.

I min roll som körledare har jag däremot helt missat att be att få konstruktiv kritik. Jag bråkar med tjejerna varje vecka och berättar hur det ska låta, vilka fel de gör och hur de ska se ut när de sjunger. Men jag har aldrig funderat på hur jag uppfattas...

I går i majbrasans sken hade vi ett framträdande med kända vårsånger. Min man filmade oss och efteråt tittar jag nyfiket på resultatet. Vad får jag se? En lång, svartklädd häxa som hoppar runt och viftar som en besatt med armarna och med sångpärmen. Då och då hugger hon i luften med en blockflöjt. Handlar det om något slags rituell bestraffningsceremoni? Det måste vara svårt för publiken att koncentrera sig på kören med en fladdrande och skuttande galning i förgrunden.

Min utlevelse kanske funkar i min roll som föreläsare. Men uppenbarligen är det en total katastrof i körledarsammanhang. Från och med nu är det diskret charm som gäller.


Såbra-kören är för artiga med körledaren. Kan det bero på rädsla för flöjthugg?