2010-09-01

Korkskruven i Svanstein

I går morse fick jag äntligen lyssna på och uppleva Janne Gunnarsson från Värdskapet live. Och det var mycket inspirerande och underhållande. Och mitt vad det var kom jag på att jag ännu inte nedtecknat en historia som jag var med om för länge sen. Den handlar om värdskap och äkta norrländsk humor.

Den är berättelsen utspelar sig under förra seklet, närmare bestämt våren 1994. Jag bodde i Luleå på den tiden och jag och två vänner hade bestämt oss för att ta en skidhelg i Pulinki, en nyöppnad skidanläggning i Svanstein som ligger några mil utanför Pajala.

Vi hade en rolig helg, vilket inte på något sätt berodde på Pulinki Ski utan helt och hållet måste tillförskrivas det goda sällskap vi hade av varandra. Stugorna hade tidigare använts som flyktingförläggning och visade sig vara gjorda helt i masonit. Inredningen liksom ramlade sönder allteftersom man rörde i den. Liftarna var lååångsamma och backarna tråkiga. Besökarna på restaurangen/discot bestod av tystlåtna mustaschprydda Norrlands Guld-killar. Ja, ni förstår. Det var lite miserere över det hela.

Men de som jobbade där gjorde sitt bästa efter förmåga och här kommer vi in på gott värdskap. En eftermiddag skulle vi öppna en medhavd vinflaska. Hur vi än letade i vår sönderfallande stuga fanns det ingen korkskruv. Vi gick upp till serviceanläggningen. Vin? Killen i receptionen såg lite frågande ut. Kanske var inte det den gängse drycken i denna del av landet. Restaurangen hade inte öppnat och ingen hade nyckel dit, men receptionskillen visste på råd.

- Jag ringer till Kalle som äger Icabutiken i Svanstein. Affären är inte öppen nu, men han kan säkert åka dit om ni vill handla.

Sagt och gjort. Vi satte oss i bilen och vi anlände till Ica i Svanstein samtidigt som Kalle. Han sa hej och öppnade. Fantastiskt - han öppnade sin butik bara för oss! Vi gick igenom den nedsläckta affären, hittade det vi letade efter och plockade också på oss lite andra varor för skams skull.

Kalle sa inte ett ord trots att vi försökte föra lite artig konversation. Inte förrän han slog in den sista varan. Han tog upp korkskruven, granskade den, tittade på oss och så sa han:

- Är ni hårda i magen flickor?