Jag är en periodare

Det är bara att erkänna utan omsvep. Jag är en periodare. Ibland tar jag mig en vit månad, men sedan är jag tillbaka igen. Tillbaka till bloggen. Jag känner att det är dags att ta en bloggperiod igen. Det händer så mycket roligt med Memma och jag har så mycket att berätta!

Det har nästan blivit en tradition att hjälpa Södertörns högskola med deras deltagande på Saco Studentmässa. Ballongerna fick vara med i år igen. Och de blev som vanligt en succé. Det är något magiskt med ballonger. För två år sedan trodde vi att vi var tvungna att locka med en tävling för att 19-åringarna skulle ta ballongerna. I år lockade vi med ballongerna för att få dem att vara med i en tävling.

Bra jobbat mässansvariga Anna Moberg-Lindqvist och alla andra som bidrog till ett lyckat mässdeltagande!

En känd bloggerska och tv-profil (?) som jag borde veta namnet på tog en ballong.

Kaos under kontroll vid tävlingsbordet och ballongutdelningen.

Ballongerna lockade även till möten och frågor kring skolan och utbildningarna.

Fredagsfilmen

Tro't eller ej, men jag jobbar sen ett tag tillbaka i smycke- och klockbranschen. Jag hjälper inköpsmässan Precious i sin marknadskommunikation. Här bjuder jag på en riktig härlig (och påkostad) reklamfilm från Pandora.

Gammal skåpmat om partier och prylar

Sitter här och smälter valresultatet. Och kommer att tänka på mitt gamla blogginlägg inför EU-valet förra året. Jag gjorde en liten undersökning och analys av vilka give-aways de olika partierna använde. Och jag blev imponerad av SD:s minst sagt ovanliga produkter i sin webbshop.

Klicka här och läs mitt gamla inlägg om partiernas prylkommunikation.

Tjänstefel att inte visa empati

En vän till mig fick nyligen ett tråkigt besked under en rutinkontroll. Diagnosen var inte livshotande, men hennes liv kommer att påverkas under en tid framöver. Det som hon förvånades över var hur den första läkaren hon fick träffa var så klinisk. Han verkade inte bry sig om henne, att hon kanske var i chock eller var ledsen.

"Men det kanske inte är hans jobb", sa min vän.

Jo, det är förbanne mig hans jobb! Att se patienten och visa att man förstår hans eller hennes situation är den första lindringen som sjukvårdspersonal kan ge. Och jag tänker på den artikel som en klasskompis till mig skrev till Insidan i DN angående hur hennes bror blev bemött av sjukvården den dagen han fick sin dödsdom.

Vård är mediciner, operationer och undersökningar. Men det är också empati, igenkännande och medmänsklighet.

Jag hoppas att den nya generationen läkare får lära sig det.

Stämningshöjare

Smyckes- och klockmässan Precious är ett av de projekt jag har förmånen att jobba med. De kommer att ha James Bond-tema på den stora mässfesten på lördagen. För att hjälpa mässdeltagarna att redan nu komma i stämning bjuder de på en specialdesignad spellista i Spotify.

Så enkelt det kan vara ibland.

Finn fem fel

I fredags höll jag en utbildning i skriftlig kommunikation och säljande texter för en klass på Schartau Handelsinstitut. Vi avslutade med att diskutera vad man ska tänka på när man skriver e-post. I och med e-post, bloggar och twitter har många företag mycket mer skriftlig kommunikation med sina kunder. Och då gäller det att man gör det på rätt sätt.

Därför var det extra passande att jag i måndags fick följande e-post från en frisör jag varit kund hos:

Hej, kära kunder.

Vi har nyss skickat ut ett testmail.. "En regnig dag"

Nu har åters frisör korats och vi är uppdaterade med det senaste inom hår.

Under oktober ska vi ha en modelluttagning som vi annonserar om i NVP.

18 årsgräns och gärna familjer är då välkomna..

Besök vår hemsida och boka din tid via den..

Läs om våra frisörer och där ser du vilka som jobbar nu och lite om oss.

Låt oss inpirera och sköta din höstlook....

Frisörsalongen

Eftersom det här var deras första kundmail och jag kan det här området ville jag ge lite feedback, så jag svarade:

Hej!

Tack för mailet. Bra att använda den kanalen för att kommunicera med era kunder. Vill bara ge lite feedback:

Skicka med en länk till er hemsida.

Skicka med en länk till mer info om modelluttagningen - lite svårt att förstå det där med åldersgräns och sedan att familjer är välkomna. :-)

Bästa hälsningar,
Åsa

Varpå jag fick följande svar:

Tack,, Jättebra..
18 år är utan målsman...

Och dagen efter skickar salongen det här mailet till sina kunder:

Hej och tack alla som hört av sig...

Svar på era frågor....

Inför vår modelljakt i oktober så betyder det att 18 årsgräns är för de utan målsmans sällskap...Till uttagningen,

Vi tar även familjer..

Och vår hemsida har

www.frisorsalongen.com .se funkar också..

Vi tar ej mot beställningar på mail, utan via hemsidan..

Frisörsalongen

Var inte oroliga, jag ska inte försöka hjälpa dem igen. Men jag har fått ett bra exempel till min nästa kurs i skriftlig kommunikation på att det är bra att kunna skriva om man ska skriva.

Spara och placera sina pengar

I förmiddags höll jag en utbildning i mässplanering och monteragerande. Det var ett tiotal trevliga personer på företag som ska ställa ut på den ny mässan Spara & Placera som kommer att gå på Stockholmsmässan den 7-10 oktober.

Den mässan är perfekt för mig som inte gillar att botanisera på internet bland bankers utförliga texter om aktiesparande och fonder. Här kan jag mingla runt bland experter och ställa alla mina oinitierade frågor och få svar direkt.

Äntligen kanske jag får någon ordning på mina PPM-pengar!

Partierna besvikna på sociala medier

I dagens DN kan man läsa om att sociala medier inte fått det genomslag i valrörelsen som många hade förutspått. Mediereportern Mattias Hermansson gör analysen att digital kommunikation inte är effektiv och att partierna borde ha satsat mer på dörrknackning och personliga möten inför valet.

Här tycker jag att Mattias Hermansson hade lite otur när han tänkte. Sociala medier är inte en reklamkanal utan ett socialt rum där långsiktiga relationer skapas och personliga nätverk byggs upp. Och personliga möten fungerar på samma sätt.

Att säga att sociala medier inte är lämpliga för att skapa relationer med väljarna är att kasta ut barnet med badvattnet. Men för att lyckas i sociala medier måste man vara social. Det går bara att få en effekt av sociala medier om man (precis som jag tidigare i dag skrev om i mitt gästblogginlägg) bland annat följer dessa tre principer:

1. Knyt många kontakter. Intressera dig för så många som möjligt.

2. Ge! Fundera på hur du kan hjälpa andra, inte hur de skulle kunna vara till hjälp för dig.

3. Håll relationerna levande. Se till att du regelbundet kommunicerar med dina kontakter.

Tänk efter, alla partier med twitterkonton: har ni gjort det här? Jag har inte märkt av er närvaro mer än att ni då och då berättat var partiledarna befinner sig eller gått ut med olika budskap. Det är inte personlig kommunikation, det är partiinformation. Man kan heller inte vänta sig ett resultat efter bara några månader. Att nätverka handlar om att skapa relationer på lång sikt.

Det som partierna saknat är ett långsiktigt tänkande, både vad gäller sociala medier och personliga möten. Att knacka dörr och fiska röster några månader före valet gör nog många mest förbannade. "Jaha, nu är det val, nu kommer de minsann och intresserar sig för mig bara för att få röster", tänker i alla fall jag som väljare.

Tänk om politikerna hade sett till att under hela mandatperioden vara ute bland väljarna och kommunicera med dem, på twitter, på facebook, på stan eller i biblioteket! Då hade de kunnat knyta starka personliga band som hållt ända fram till valdagen.

Uppdatering 13 sept: Kolla vad Mona Wallin såg i dag. Illustrerar väl det jag vill säga i det här inlägget: använd inte megafon i sociala medier.

Ännu mer gästbloggande

Kolla, nu gästbloggar jag på den utmärkta jobbsökarbloggen toppenjobbet.nu.

Memma gästbloggar

Titta, jag gästbloggar på Eventdagarnas blogg!

Min krönika septembernumret av Event & Expo

Kan ni läsa på sidan 41 här.

Eller här:

Spela roll

Vi tar dagligen på oss ett antal roller. Det kan vara rollen som stressad kund på snabbköpet, rollen som uttråkad tunnelbaneresenär, rollen som dotter, rollen som insatt styrelsemedlem, rollen som hockeysupporter. Vi kliver in och ut ur dessa roller tämligen obesvärat eftersom vi är vana vid det. Vi tänker inte ens tanken på att slänga oss ner i soffan med fötterna i vädret när scenen utspelar sig på en anställningsintervju. Men visst skulle sambon börja undra om du höll kvar vid den rollen hemma och satt käpprak i TV-soffan och svarade artigt på tilltal.

Det faller sig naturligt. Beroende på scen väljer du den roll som passar bäst.

Men det finns en scen där många fortfarande inte känner sig säkra i sin roll. Eller inte ens vet vilken roll de ska spela. Eller om det ens spelar någon roll vad de gör. Och det är på den scen som kallas för mässmontern.

Det gäller att förstå vad mässmonterscenen handlar om. Vissa verkar tro att mässmontern inte behöver någon rollbesättning, som om själva rekvisitan skulle göra jobbet. Men monterpersonalens roll är att fylla scenen med möten, driva processen framåt och beröra publiken, förlåt, besökarna.

Beroende på företag och målsättningar kan en mässa innebära många olika uppgifter, men det finns tre saker som gäller för alla som spelar rollen monterpersonal:

1. Fyll scenen (montern) med energi. Prata, skratta och visa med ditt kroppsspråk att du tycker att det här är roligt. Du kan till och med överdriva det här beteendet i en mässmonter – det ingår i rollen.

2. Ta kontakt med människor du inte känner sedan tidigare. Det kan vara läskigt, men tänk på att du nu är i monterpersonalrollen – det är en helt annan roll än den blyga vardagsrollen du brukar ha.

3. Improvisera på ett kontrollerat sätt. Jag tänker på det där TV-programmet där en skådespelare kastades in i en för honom eller henne okänd scen och sedan skulle agera så bra som möjligt utifrån det. Bra improvisation kräver en uppsättning i förväg genomtänkta strategier.

Om ni som utställare inte gjort det förr, sätt i gång när det är dags för nästa mässa: prata med monterpersonalen om vilken roll de spelar, vad företaget vill få ut av mässan och vad scenen egentligen ska handla om.

Tänk på hur en regissör arbetar med sina skådespelare inför premiären, hur de pratar ihop sig, övar, diskuterar de olika rollerna och bestämmer sig för vad publiken ska känna i olika situationer. Med en sådan regi inför mässan blir rollprestationerna lysande, vilket också kommer att synas på resultatet av mässan.

Åsa Dahlqvist, f.n. i rollen som monterpersonalexpert

Korkskruven i Svanstein

I går morse fick jag äntligen lyssna på och uppleva Janne Gunnarsson från Värdskapet live. Och det var mycket inspirerande och underhållande. Och mitt vad det var kom jag på att jag ännu inte nedtecknat en historia som jag var med om för länge sen. Den handlar om värdskap och äkta norrländsk humor.

Den är berättelsen utspelar sig under förra seklet, närmare bestämt våren 1994. Jag bodde i Luleå på den tiden och jag och två vänner hade bestämt oss för att ta en skidhelg i Pulinki, en nyöppnad skidanläggning i Svanstein som ligger några mil utanför Pajala.

Vi hade en rolig helg, vilket inte på något sätt berodde på Pulinki Ski utan helt och hållet måste tillförskrivas det goda sällskap vi hade av varandra. Stugorna hade tidigare använts som flyktingförläggning och visade sig vara gjorda helt i masonit. Inredningen liksom ramlade sönder allteftersom man rörde i den. Liftarna var lååångsamma och backarna tråkiga. Besökarna på restaurangen/discot bestod av tystlåtna mustaschprydda Norrlands Guld-killar. Ja, ni förstår. Det var lite miserere över det hela.

Men de som jobbade där gjorde sitt bästa efter förmåga och här kommer vi in på gott värdskap. En eftermiddag skulle vi öppna en medhavd vinflaska. Hur vi än letade i vår sönderfallande stuga fanns det ingen korkskruv. Vi gick upp till serviceanläggningen. Vin? Killen i receptionen såg lite frågande ut. Kanske var inte det den gängse drycken i denna del av landet. Restaurangen hade inte öppnat och ingen hade nyckel dit, men receptionskillen visste på råd.

- Jag ringer till Kalle som äger Icabutiken i Svanstein. Affären är inte öppen nu, men han kan säkert åka dit om ni vill handla.

Sagt och gjort. Vi satte oss i bilen och vi anlände till Ica i Svanstein samtidigt som Kalle. Han sa hej och öppnade. Fantastiskt - han öppnade sin butik bara för oss! Vi gick igenom den nedsläckta affären, hittade det vi letade efter och plockade också på oss lite andra varor för skams skull.

Kalle sa inte ett ord trots att vi försökte föra lite artig konversation. Inte förrän han slog in den sista varan. Han tog upp korkskruven, granskade den, tittade på oss och så sa han:

- Är ni hårda i magen flickor?

Heja Jens!

Jag tror faktiskt att min gamla barndomskompis Jens, som är Norrbottens riksdagskandidat för Folkpartiet, har gjort den bästa politiska reklamen i år. Personligt, humor och tydliga budskap!

SJ: "Förlåt"

För några veckor sedan var jag med om att en konduktör betedde sig otrevligt och rasistiskt mot en resenär, läs mer här. På twitter rådde @sj_ab mig att använda klagomålsformuläret, vilket jag gjorde. Jag fick veta att väntetiderna var 7-10 veckor långa på grund av det här.

Jag måste säga att SJ på så sätt agerade över mina förväntningar när jag fick ett besked redan i dag. Men jag vet inte... Vad tycker ni om det här svaret?

Tack för att du har kontaktat oss.

Vår ambition är att ge våra kunder ett professionellt bemötande. Det är därför mycket tråkigt och höra att denna man blivit dåligt bemött på hans resa med oss.

Vi är mycket ledsna över det som inträffat och hoppas att vi, trots detta, får se dig ombord på våra tåg i framtiden.

Med vänliga hälsningar

SJ AB

Konsten att bemöta klagomål består av fyra delar:

1. Ta det till dig - lyssna och förstå den klagande kunden
2. Svara - tacka och ge besked om när problemet kan vara löst.
3. Rätta till - ge kunden eventuell kompensation, berätta hur ni ändrat på rutiner eller vad det nu kan vara.
4. Analysera - se över hur ni ska undvika liknande misstag i framtiden.

SJ har endast kommit till till halva punkt 2. De har läst mitt klagomål och säger förlåt, men de berättar inte för mig vad de kommer att göra med den information som jag ägnade ganska mycket tid åt att delge dem. De ger mig ingen vink om att de kommer att ta till sig klagomålet.

De skulle kunna ha skrivit:

"Vi kommer att diskutera händelsen med de personer som arbetade ombord på tåget den aktuella dagen. Vi tolererar inte diskrimering av våra kunder."

...eller...

"Vi skulle gärna vilja diskutera händelsen med de inblandade men på grund av hög belastning hinner vi inte det. Men vi är mycket tacksamma för att du tog dig tid och berättade det här för oss. Med ditt samtycke vill vi använda det här exemplet i våra utbildningar i kundservice med vår personal."

Men SJ, var inte oroliga, jag kommer att fortsätta att kliva ombord på era tåg. Och jag ser det positiva i det hela - det kanske finns behov av lite träning i kundbemötande och klagomålshantering hos er? Ni vet var jag finns.

UPPDATERING! Följande svar fick jag via twitter från @sj_ab alldeles nyss:
@mrs_memma Den här frågan har självklart lyfts högre upp i företaget för diskussion och framtida bättring. Tack för tweeten Åsa.

Så ska det låta! :-)

Vad man önskar att chefen visste

Skyline Trade Show Tips har tillsammans med Trade Show Week tagit fram rapporten The Evolving Role of Exhibiting Marketers som går att beställa här.

I en undersökning som gjordes i samband med rapporten tillfrågas mässansvariga på olika företag i USA vad de önskade att deras chefer visste om mässor. De tre vanligaste svaren blev:
1. Värdet av mässdeltagandet.
2. Hur företaget kan bli bättre utställare.
3. Hur mycket tid och kraft det tar att planera ett mässdeltagande.

Visst känner ni igen er, mässansvariga i Sverige?

Läs mer om resultatet av undersökningen här.

En konsult blir glad

På morgonen fick jag två mail. Ett från Åsa på Svenska Mässkonsult, där jag hjälper till med marknadsföringen av deras smycke- och klockmässa, och ett från Peter på Svensk Biblioteksförening där jag senast utbildade konferenspersonal till den internationella bibliotekskonferensen IFLA.

Båda ville tacka mig för att jag gör ett bra jobb. Sådant värmer ett solokonsulthjärta.

Och jag säger tack tillbaka - vilken tur jag har sådana intressanta, trevliga och omtänksamma kunder!

Väderbiten kundvård

I går använde jag mig av SJ:s kundklagomålsformulär på deras hemsida p.g.a. det här.

De har rejäla hanteringstider för klagomål på SJ. 7-10 veckor kan man få vänta på svar som missnöjd kund uppgav de i ett vändande mail. Och vet ni varför? Vad tror ni att SJ uppger är anledningen till den orimligt långa väntetiden?

Den snörika vintern.

Vad ska man säga? Får väl bara hoppas att snön kommer sent i år.

Nu rullar de ut

Kommer ni i håg det här inlägget som jag skrev för ett och ett halvt år sedan? Jag gav en profetia om att pilatesbollarna snart kommer att bygga sopberg.

I dag såg jag det med egna ögon. Inte sopberg precis, men en bil som hade två smutsiga utpumpade bollar på släpkärran på väg till återvinningsstationen.

Kalla mig Nostradamus eller åtminstone Popcorn.

Otäckt på SJ

Jobbade med det trevliga gänget på Svenska Mässkonsult idag och åkte hem från Sala till Stockholm med 14.59-tåget. Det var varmt och trångt, men alla passagerare gjorde sitt bästa för att dela med sig av utrymmet.

Snett mittemot mig satt ett tyskt par i 50-årsåldern och en afrikansk man som konstant pratade i telefon. Den kvinnliga konduktören passerade kontinuerligt och frågade med pipig röst om det fanns några nya passagerare.

Innan vi kommer till Uppsala uppenbarar sig en ny konduktör, som med hög röst ropar att alla ska ta fram sina biljetter och legitimationer igen - det ska bli en extrakontroll. Han börjar med det tyska paret. Det visar sig att den tyske mannen åker på en rabatterad biljett för 65+. Men passet visar att han är yngre. Den högljudde konduktören berättar strängt att så här får man inte göra men han förstår att det är ett misstag och han är beredd att se mellan fingrarna den här gången.

Sen vänder han sig till den afrikanske mannen. "Where is your ticket?" Mannen tar fram biljetten, som tydligen är giltig, och visar kontrollanten. "Why didn't you show this ticket to my colleague?!?", gapar konduktören. "Sorry, I didn't understand, I don't speak Swedish", säger afrikanen. "But she has asked you several times and you have refused to show her your ticket!", vrålar kontrollanten.

Då kommer den lilla muskonduktören och säger med sin pipröst att hon inte frågat honom direkt, men att hon har gått förbi flera gånger och han har inte visat sin biljett.

"EVERYBODY HAS SHOWN THEIR TICKETS AND NOT YOU! WHY DID YOU THINK THAT EVERYBODY ELSE SHOWED THEIR TICKETS? WHY SHOULDN'T YOU DO THE SAME?!?"skäller nu kontrollanten som om han vill att alla ska höra. "DO YOU THINK THAT THERE ARE SPECIAL RULES FOR YOU ON THIS TRAIN?!?"

Stämningen är tryckt i vagnen. Den afrikanske mannen försöker än en gång förklara att han inte förstått att han skulle visa biljetten. Men konduktören from hell går därifrån, högröd i ansiktet och säger: "I know that you understood - you just did what was in your best interest!"

Hade jag haft sinnesnärvo nog borde jag ha filmat scenen, för det var inte klokt. Även om mannen hade försökt lura SJ på något intrikat sätt är det ändå inte konduktörens jobb att skälla ut passageraren och dessutom förstöra resten av resenärernas resa med sina otrevligheter.

Men det mest flagranta var att han behandlade tyskarna som faktiskt hade en ogiltig biljett på ett relativt artigt sätt, medan afrikanen som faktiskt hade korrekt biljett fick en utskällning som om han ingenting var värd.

Ilska, elakhet och rasism är INTE de tre ledorden för god kundservice. I morgon ska jag kontakta SJ.

Nej inte gammelfarmor!

Valet närmar sig och har man en blogg om kommunikation blir det svårt att inte prata politik eller rättare sagt politisk reklam. Oppositionen har haft det tufft. I opinionsundersökning efter opinionsundersökning har regeringen Reinfeldt fått starka siffror. Socialdemokraterna har inte riktigt hittat sin USP, trots de fyra år de har haft på sig sedan nederlaget 2006. Och när jag i kväll för första gången såg den här reklamfilmen förstod jag att de är riktigt desperata. Det är ett taffligt försök att få uppmärksamhet - ett rop på hjälp.

Reklam får gärna framkalla frågor, frågor som målgruppen sedan själv svarar på. Men jag undrar om vänsterblocket vill att vi ska ställa oss frågor som: Är det bra att ligga med gammelfarmor? Vill LO starta en ny slags äldrevård där unga människor delar med sig av allt? Får man jobb om man har en mycket äldre kvinna i sängen?

Nej, LO och SSU, det här var verkligen ett slag under stomipåsen.

New Old Spice

Jag kan inte låta Old Spice-kampanjen passera utan att skriva något om den här på bloggen.

Här förenas interaktion, humor och personlighet. En gammal dammig after shave (som vi brukade köpa i julklapp till morfar på Domus i Luleå) får en ny personlighet.

45 sekunder

Min syster Britta köpte efter många om och men en dator på Dustin. Detta inköp kräver ett eget lite mer negativt blogginlägg så vi lämnar det åt sidan för tillfället. Det är sommar och då vill vi ha solskenshistorier.

När Britta väl fick sin dator levererad hade hon frågor om internetuppkopplingen. Hon ringer till HP och får prata med en kille på supporten som hjälper henne att hitta de rätta knapptryckningarna. Britta är nöjd. Men det som gör att HP blir omskriven här på Memmas blogg är att de på ett enkelt sätt överträffar kundens förväntningar. Hör här..

En vecka efter samtalet ringer det på Brittas mobiltelefon: "Hej, det är Patrik på HP Support. Jag vill bara kolla att allt är okej med internetuppkopplingen som du hade problem med förra veckan."

Britta blir förvånad. En supportkille som ringer till henne - utan att hon har bett om det! Hon svarar att allt fungerar som det ska.

"Toppen", säger Patrik. "Hör av dig om du har några fler frågor."

Britta lägger på. Något mycket ovanligt har hänt. Ett stort datorföretag har brytt sig om henne så pass att de personligen kontaktat henne! Samtalet tar högst 45 sekunder. På dessa 45 sekunder har de förvandlat Britta från lagom nöjd kund till supernöjd kund och hon berättar för alla hon känner om det oväntade samtalet från datorsupportkille på HP.

Bra jobbat och mer sånt! Over and out. Solen skiner i dag.

Sommarhälsning

Att hitta en gammal Peo från 1980. Det är sommar.

Klicka på bilden om ni vill kunna läsa den rafflande historien.

Nybörjarcyklist

Jag har börjat cykla till och från jobbet. Enkel väg 14 kilometer. För en månad sedan var jag dessutom för första gången med i ett cykellopp, Halvvättern.

Cyklat har jag ju alltid gjort, men inte så långa sträckor och mest som transportmedel, inte som träningsform. Men nu har jag blivit invigd i cykelsportens värld. Jag har insett vilken uppsjö av prylar som man kan köpa till sig själv och sin cykel. Det är väskor och flaskhållare, cykelskor och särskilda små ryggsäckar. För att inte tala om energy bars, gels och drycker och hur dessa på ett optimalt sätt ska intagas.

Men det jag är mest fascinerad över är det samspel som krävs av cyklister som måste samsas på samma smala cykelbana eller vid en tävling. Bra cyklister visar att de ser andra cyklister och förstår vikten av att andra har uppmärksammat att de till exempel ska stanna eller cykla förbi.

Så jag vill bara säga ett stort tack till alla snabba cyklister som plingar och visar att ni bryr er om oss som inte ännu cyklar lika fort! Och tack alla långsamma cyklister som cyklar långt till höger så vi andra lätt kan ta oss förbi er!

Pling pling!

Kom in för sjutton!

Du vet hur det är när du besöker en mässa. Du går och spanar in de olika montrarna. Vissa montrar stannar du vid och vissa passerar du. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att de montrar du går förbi är ointressanta, men du känner dig lite obekväm med att stanna där.

Det beror på att utställaren inte får dig att känna dig välkommen.

Kanske vänder monterpersonalenbort blicken när du tittar på dem, kanske står de och pratar med varandra. Eller så kan montern vara byggd så att det känns för läskigt att gå in - det finns ingen "flyktväg" om jag inte vill vara kvar. Det behövs inte mycket för att en besökare ska bestämma sig för att gå vidare.

Som utställare ska man se till att det inte råder någon tvekan om att besökarna är välkomna in. Det behöver inte var krångligt eller dyrt. Titta vad den här lilla butiken på Odenplan gör:

Hello-Hey! Var inte så svensk! Kliv in första och inte tionde gången ni promenerar förbi. Vi är inte farliga och vi har grymma kläder... Välkommen!

På tal om "Var inte så svensk", här kan du läsa hur danska utställare uppfattar svenska besökare.

Long time no tea

I det här inlägget för ett och ett halvt år sen raljerade jag över övergivna bloggar... Nu är jag en av de skyldiga! Ska jag skylla på Stockholm? Eller på att jag haft så mycket att göra? Nej, jag hittar ingen bra undanflykt för att jag har bloggat så oregelbundet det senaste året.

Men nu tar jag åter nya tag. Att blogga är bra.

Dagens servicespaning: I fredags skulle jag köpa en tekanna i födelsedagspresent till min make. Det var en speciell kanna som han sett i en teaffär ungefär vid korsningen Birger Jarlsgatan och Odengatan. Jag såg en liten tebutik och gick in. De hade inte den fyrkantig modell som jag letade efter.

- Har ni haft en sådan modell tidigare? frågade jag.
- Nej, svarade kvinnan i butiken.
- Han vill verkligen ha just den tekannan, sa jag. Finns det någon annan tebutik i närheten? Det kanske var där han sett den.
- Nja, jo, det finns en, men... sa hon undvikande.
- Jag ska ändå inte köpa någon tekanna här just nu, sa jag. Han vill ha just den modellen.
- Jo, det finns en konkurrent nånstans här, men jag vill helst inte berätta...

Nähä. Snopet. Hon hade chansen att hjälpa mig och skapa en god relation för framtiden. Nu förlorade hon mig för gott. Helt i onödan fick jag irra omkring på Odengatan innan jag hittade rätt butik. Och de var jättetrevliga och trots värmeböljan blev jag sugen på te och köpa deras härliga stora tekoppar. Rekommenderar Thehuset Java.

Statist - javisst?

Jag gick för några månader sedan med i statist.se. För skojs skull. Jag tycker att det är intressant att se hur det går till bakom kulisserna. Kanske kommer ni att se min rygg i en SVT-serie som kommer att gå i höst eller som publik i några teveshower.

Däremot söker jag inte till reklamfilmer. Det skulle i så fall vara en produkt som jag verkligen brinner för och/eller får rejält betalt. Vad säger ni om det här uppdraget?

Mycket förnedring för lite pengar.

Laddar för i morgon

Jag bara varnar er. I morgon är jag inte helt trovärdig.

MIngel på hög nivå

Under min tid som generalsekreterare för mässarrangörernas intresseorganisation deltog jag med jämna mellanrum på internationella konferenser för mässbranschen.

Det jag ofta slogs av var hur minglen var hierarkiskt ordnade. Särskilt herrarna på toppen (ja, det var bara herrar) verkade mest vara intresserade av att prata med varandra. Man gjorde nästan ett etikettsbrott om man skulle råka tilltala någon av dem utan att vara direktör eller chef av något slag.

Hursom.

Under ett mingel i den ljumma kvällsluften på en mässkonferens i Bilbao kommer en äldre amerikansk man fram till mig och frågar vem jag är och var jag kommer i från. När han hör att jag är från Sverige lyser han upp och berättar om sin skandinavienresa för några år sedan. Vi pratar om Sverige och Gotland ett tag. Sedan frågar jag vem han är och han svarar: "Jag heter Cliff Wallace och är VD för Hong Kong Exhibitions.".

Å nej, nu har jag gjort bort mig, tänker jag, han tycker säkert att jag borde känna igen honom - det är ju en av världens största mässarrangörer. Men det bekommer honom inte. Han berättar om sitt arbete och efteråt lämnar han sitt visitkort och frågar efter mitt.

Det var stort. Det enda han gjorde var att behandla sina medmänniskor lika. Och det gjorde de andra direktörerna små i jämförelse.

Cliff Wallace, mingelhjälte.

Dagens bloggtips

Om du vill hålla dig uppdaterad inom kommunikation och webb, gå in då och då på Charlotte Svenssons blogg Kommunikationsloppan.

Vad ska man nätverka för?

- Vad ska man nätverka för? frågade en klasspappa i dag när vi satt och planerade ettornas klassfest. Det är nätverk hit och nätverk dit. Varför ska jag hålla på med sånt?

Och jag svarade:

- Om du ska flytta nästa vecka, då tänker du inte: Oj, jag har inga kompisar. Jag måste skaffa några så de kan hjälpa mig att flytta. Du har redan ett nätverk av kompisar som brukar hjälpa varandra.

De flesta nätverkar helt utan att tänka på det. Varje gång man lär känna en ny person ökar man sitt nätverk. En persons nätverk består av alla de personer som man har någon slags relation till. Det kan vara starka eller svaga band. Och alla relationer består av små eller stora, många eller få tjänster och gentjänster.

Det är kanske till och med är så att den här hjälpen vi ger varandra, det är den som är kärnan i vänskap?

Danmark vs Sverige på mässgolvet

Jag fick en ovanlig förfrågan för några veckor sedan. Marianne Sjöberg, som är koordinator för Danmarks samlingsmonter på Nordbygg, ringde mig.

- Kan du hålla ett föredrag för våra danska utställare om varför svenska mässbesökare beter sig så underligt, frågade hon.

- Hur menar du då? undrade jag.

- De uppträder inte alls som danska besökare. Det verkar som om de inte vågar gå in i montern. Är de blyga? Hur ska vi i så fall agera för att locka in dem? Och hur ska vi få dem att fatta beslut?

Det lät som ett roligt uppdrag. Under en halvtimme skulle jag alltså lära danskarna hur de skulle hantera de blyga och långsamma svenskarna.

Några råd under föredraget, som jag höll i kväll, var:
1. Välkomna de svenska besökarna in i montern. Ta det första steget till kontakt.
2. Ta det lugnt i försäljningsprocessen så ni inte uppfattas för gåpåiga.
3. Räkna inte med avslut på mässan - ta i stället kontaktuppgifter och gör en bra uppföljning efteråt.
4. Prata långsamt och fråga gärna den svenska besökaren om han eller hon hellre pratar engelska. Undvik siffror på danska.
5. Många svenskars kroppsspråk är ganska försiktigt. Den du pratar med är mest troligt gladare än vad han eller hon verkar.

Men, till syvende och sist är vi ändå ganska lika vi svenskar och danskar. Det skulle varit betydligt krångligare för dem om de ställt ut på en byggmässa i... Aszerbadjan:

Lättlurade

Jag höll en mässguru-utbildning på Stockholmsmässan i går.

En av deltagarna hade ett förflutet inom print och DR. När vi kom in på det här med inbjudningar räckte hon upp handen och delade med sig av sina erfarenheter, bland annat om vikten av att mäta hur olika utskick fungerar. Det kan man lära sig av att skicka ett brev till en del av målgruppen och ett annat brev till den andra delen. På så sätt kan man bygga upp en kunskap om hur målgruppen reagerar på olika typer av erbjudanden och upplägg.

Hon avslöjade också DR-branschens vinnande receptet för att målgruppen ska nappa på ett erbjudande:
- Penna eller annan gåva i kuvertet för att vi ska öppna.
- "Personligt" brev med bild och underskrift.
- Ett Ps. i blå färg, viktigt med den blå färgen.
- Highlights i texten.
- Använda färgerna "high response red" och high response yellow".
- Tidsbegränsning ("Svara inom 10 dagar").

Visst känns konceptet igen? Och ändå går vi på det. Om och om igen.

Att bli sedd

Jag besökte Värdskapets seminarium om sociala medier förra veckan. Om jag någon gång vill bli anställd igen ligger Värdskapet på min topplista över intressanta företag att jobba på. I inledningsföredraget pratade Katarina om vikten av att bli sedd och se andra människor. Det är det som alla personliga möten handlar om i grunden, att bekräfta och se varandra.

Och när jag pratar med människor om deras nöjd kund-upplevelser är det sällan de nämner hur bra en produkt fungerat eller hur god mat de ätit. De återkommer alltid till samma sak: att en person på ett företag varit extra vänlig och omtänksam mot dem och försökt sätta sig in i deras situation.

Denna omtanke och förmåga att se kunden kostar väldigt lite, men kan vara avgörande för företagets överlevnad. Att inte fler företag kontinuerligt utbildar sin personal i kundservice är för mig något av en gåta.



Häxan Surtant, kanske ett hopplöst fall..?

Om hejdåandets konst

Och om ni missat sidan 41 i senaste numret av Event & Expo kan ni läsa min krönika här. Eller klicka på tidningen nedan och bläddra fram till rätt sida.

_____________________

Rätt hejdå stärker ditt personliga varumärke

När jag föreläser om mingel och nätverkande går jag även in på konsten att avsluta ett samtal. För många är det motigt att ta det första steget till att mingla vidare. Jag har identifierat tre olika typer av människor med hejdåproblem.

Har du träffat Hejdåvägraren? Hon anser att hon har ansvar för att underhålla sin samtalspartner under resten av tillställningen. Hejdåvägraren uppfattar inte den andres vinkar om att hon eller han vill mingla vidare, utan följer sin nya kompis som en trogen hund.

Kanske har du också stött på Smitaren? Han hittar alltid på något skäl för att lämna den han pratar med. Ofta skyller han på toalettbesök. Han inser inte själv att det är världens vanligaste och mest genomskinliga ursäkt.

En riktigt otrevlig typ är Samtalsdödaren. Hon anser att den hon pratar med ska säga hejdå. Om inte hennes samtalspartner inser faktum inleder Samtalsdödaren den stora ”ointresseoffensiven”. Hon flackar med blicken, svarar onödigt kort på frågor och ser uttråkad ut. Till slut fattar den hon pratar med vinken och går därifrån.

Kan du säga hejdå får du effektivare och fler möten. Kan du säga hejdå hjälper du den du pratar med. Kan du säga hejdå blir du uppfattad som en trevlig person.

När Hejdåexperten känner att han vill mingla vidare, då säger han det: ”Nu ska jag mingla vidare – det var roligt att träffas.” Det är inte så dramatiskt. Han gör ju också sin samtalspartner en tjänst. Hon eller han vill också träffa andra människor. Kanske hjälper han även till genom att introducera den han pratat med till någon han känner. Han ser också till att ta uppgifter på de som han vill hålla fortsatt kontakt med. Hejdåexperten har alltid med sig egna visitkort (samt en penna i de fall den han pratar med saknar visitkort).

Vi måste helt enkelt inse att det är artigt att säga hejdå. Genom att säga hejdå på rätt sätt kommer du att uppfattas som en trevlig person samtidigt som du får möjlighet att träffa många fler människor. Med andra ord: du ökar attityden och kännedomen om dig som person. Du stärker ditt personliga varumärke.

Hejdå!
_____________________

Kundvård - fast tvärtom

Att jobba som soloföretagare har både upp- och nersidor. Man får göra det man vill, men man bär samtidigt ansvaret för hela verksamheten. Man behöver inte räkna semesterdagar, men fasar för att bli sjuk en vecka. En annan sak som är trist är avsaknaden av kollegor och chefer, sådana som säger "bra jobbat" eller får en att nytända när man känner att bensinen håller på att ta slut.

Men så får man ett sånt här mail. Och plötsligt känns allt så rätt.

Hej,

Jag heter Lotti och gick den kurs som du höll på Stockholmsmässan arrangerad av Mässguru den 20/1. Eftersom jag missade att komma in med kursutvärderingen skulle jag bara vilja säga att jag tycker att du var en så alldeles utmärkt bra föreläsare.

Det var lättbegripligt, fyllt med bra exempel, lagom med raster m.m. Du verkar vara född till att förmedla inför grupp. Det kändes naturligt och underhållande.

Tack ska du ha för en givande dag!

Tack Lotti! Och tack alla andra kunder som gör att jag tycker att jag har världens roligaste jobb!

Memmas mingeltips

Visst var det länge sedan sist. Memmabjörnen tittar yrvaket upp ur bloggarnas vinteride och lovar att uppdatera oftare.

Jag får alltfler uppdrag och frågor angående mingel och nätverkande. I går fick jag tre mingelfrågor som en annan bloggare ska använda i ett inlägg längre fram.

Så här svarade jag på dem:

1. Var ska man mingla? (dvs om man vill ha något professionellt utbyte av det)
Ett mingel är ett ypperligt tillfälle att nätverka eftersom det personliga mötet är starkt relationsskapande. Men att nätverka är att skapa relationer på lång sikt. Därför kan alla typer av mingel vara intressant för det professionella utbytet. Du kanske står och pratar med en förälder på julfesten på skolan som några år senare visar sig vara till nytta för dig i din karriär. Men visst kan man också försöka se till att man minglar i sammanhang där det finns många människor som du vet skulle kunna vara intressanta för dig. Om man vill få många nya kontakter är det också bra att tvinga sig ut i andra nätverk än de som man redan känner och är trygg i. Om du vill ha professionellt utbyte av ett mingel bör du också förbereda dig på hur du presenterar dig själv kortfattat och så att den du pratar med förstår vad du är bra på.

2. Hur ska man mingla?
Se till att hela tiden prata med någon. Men prata inte bara om dig själv. Ställ frågor och lyssna. Den som intresserar sig för andra upplevs också som en intressant och trevlig person. Fundera på hur du kan vara till nytta för den personen du pratar med - inte tvärtom. De personer man hjälpt med något vill kommer i framtiden också att vilja hjälpa dig. Alla människor du träffar på minglet är lika viktiga och ska bli behandlade med respekt och intresse, även om du är "ute efter" att prata med vissa personer. Se också till att säga hejdå: "Nu ska jag mingla vidare, det var trevligt att träffas!". Du behöver inte känna dig skyldig att underhålla den person du pratar med resten av kvällen.

3. 3 bra tips.
Tips nr 1: Om du inte känner någon på minglet, gå fram och prata med någon som står ensam.
Tips nr 2: Fråga, lyssna och intressera dig för den du pratar med, oavsett vem du pratar med.
Tips nr 3: Följ upp minglet genom att skicka e-post till de du fått visitkort av. På så sätt påminner du dem om vem du är och kanske blir det här ett tillfälle att vara till nytta för dem (t ex bifogar receptet ni pratade om eller telefonnumret till en bra fotograf som du känner).

Vi ses snart!