Snyggt jobbat Quaker!

För någon månad sedan hittade vi något som kunde vara en råttbajs i Havre Fras-paketet (huga vilken särskrivning: Havre Fras!). Men det kunde också vara något annat bränt som följt med. Jag tappade i alla fall aptiten för innehållet i just det paketet och ringde till Quaker Oats och berättade vad vi funnit. BrittMarie (ja, hon stavar det så!) som jag fick prata med bad mig skicka "fyndet" med brev. I måndags fick jag svar:

"Vi återkommer till din reklamation av Havre Fras och beklagar att du har anledning att vara missnöjd med vår produkt.

Fabrikens kvvalitetskontroll har nu undersökt din reklamation och de bekräftar att det svarta föremål du fann i paketet bestod av en bit bränd Havre Fras-deg. Fabriken har haft problem med ojämn råvarukvalitet vilket resulterat i att vissa Havre Fras blivit för mycket rostad eller som i ditt fall, brända. Biten du fann har inte heller blivit avskren till rät storlek. Den borde dock ha sorterats bort i de siktar och separatorer som finns installerade längs produktionslinjen och vi beklagar att kontrollen inte varit tillräcklig denna gången.

Som kompensation för dina utlägg för produkt och porto bifogas varucheckar på 50:- och vi hoppas att du trots det inträffade vill ge vår produkt en ny chans."

Uttjatat ämne men förbryllas ändå

I går stämde jag träff med en kund till mig. Jag har gjort kortare utbildningar för den här kunden. Det finns potential för fler uppdrag och kunden har ett stort kontaktnät med andra företag som skulle kunna vara intressanta för mig.

Vi skulle träffas i går eftermiddag. Kunden ville gärna bestämma en exakt tid för mötet. Men det är inte riktigt min grej. "Jag kommer någon gång på eftermiddagen", sa jag. "Du kan väl hålla dig inne på kontoret."

När klockan var fyra på eftermiddagen började kunden ringa och lämna meddelanden på telefonsvararen. Kunden frågade om jag nu visste mer exakt när jag skulle komma. Kunden behövde nämligen göra några ärenden innan han slutade för dagen. Jag insåg nu att det skulle bli lite tajt - vi kanske får ses en annan dag. Men varför ringa tillbaka till kunden och berätta det? Om kunden ringer igen och jag hinner svara kan vi ju bestämma en ny dag.

Nej, det var inte jag som betedde mig så exempellöst. Det var vår rörmokare som redan klantat sig flera gånger med själva rördragandet och från och med i går mist alla chanser att få ytterligare ett uppdrag av mig. Och vad gäller rekommendationer till bekanta hamnar han på svarta listan.

Och nu precis när jag skriver detta inlägg ringer han (kl 07.00 på en semestermorgon - hela familjen samt gäster ligger och sover!) och frågar om det går bra om han kommer om en timme.

Tror du han bad om ursäkt för att han aldrig dök upp igår?

Spärrvakt med gott värdskap

Nu är jag bosatt i Stockholm, eller rättare sagt Fiskarhöjden i Fisksätra. En del som bor i Fiskarhöjden väljer att säga att de bor i Saltsjöbaden eftersom det är vår postadress och det låter finare. Man får säga vad man vill, men Fiskarhöjden är ett helt underbart 1970-talsradhusområde - det är som att kastas tillbaka till min barndom. Bilfritt och ungar i nästan alla hus. 500 meter till havet och en kvart till stan med Saltsjöbanan. Just nu struntar vi i uppackning av flyttkartonger och njuter av sommarlovet och omgivningarna. Mitt bloggande kommer nog också att bli en aning sporadiskt framöver.

Jag vill dock berätta om ett riktigt praktexempel på gott värdskap.

I dag lämnade vi Fiskarhöjden och tog en lång och svettig kollektivtrafiktur till Skärholmen. Jag lyckades gå upp i fel tunnelbaneuppgång, jag skulle ju till busstationen, inte till torget. Tänkte att det är lika bra att gå ner i tunnelbanan igen och komma upp på rätt ställe. Barnen tyckte att det var konstigt att jag inte hittade - hade jag inte bott i Stockholm tidigare, eller?

Vi gick tillbaka till tunnelbanespärren och sa att vi bara skulle gå igenom och gå upp på andra sidan. Spärrvakten tittade intresserat på oss och sa med utländsk brytning: "Det behöver ni inte göra. Det är mycket trevligare att gå utomhus - vart är ni på väg?" Och så beskrev han hur jag skulle gå för att hitta till busstationen och önskade oss en trevlig kväll.

Helt plötsligt blev Skärholmen en mycket vänligare plats, trots det skräpiga torget och fontänen som var full av plastpåsar. Ett soligt värdskapsminne en solig dag.