Memma gästbloggar

Titta, jag gästbloggar på Eventdagarnas blogg!

Min krönika septembernumret av Event & Expo

Kan ni läsa på sidan 41 här.

Eller här:

Spela roll

Vi tar dagligen på oss ett antal roller. Det kan vara rollen som stressad kund på snabbköpet, rollen som uttråkad tunnelbaneresenär, rollen som dotter, rollen som insatt styrelsemedlem, rollen som hockeysupporter. Vi kliver in och ut ur dessa roller tämligen obesvärat eftersom vi är vana vid det. Vi tänker inte ens tanken på att slänga oss ner i soffan med fötterna i vädret när scenen utspelar sig på en anställningsintervju. Men visst skulle sambon börja undra om du höll kvar vid den rollen hemma och satt käpprak i TV-soffan och svarade artigt på tilltal.

Det faller sig naturligt. Beroende på scen väljer du den roll som passar bäst.

Men det finns en scen där många fortfarande inte känner sig säkra i sin roll. Eller inte ens vet vilken roll de ska spela. Eller om det ens spelar någon roll vad de gör. Och det är på den scen som kallas för mässmontern.

Det gäller att förstå vad mässmonterscenen handlar om. Vissa verkar tro att mässmontern inte behöver någon rollbesättning, som om själva rekvisitan skulle göra jobbet. Men monterpersonalens roll är att fylla scenen med möten, driva processen framåt och beröra publiken, förlåt, besökarna.

Beroende på företag och målsättningar kan en mässa innebära många olika uppgifter, men det finns tre saker som gäller för alla som spelar rollen monterpersonal:

1. Fyll scenen (montern) med energi. Prata, skratta och visa med ditt kroppsspråk att du tycker att det här är roligt. Du kan till och med överdriva det här beteendet i en mässmonter – det ingår i rollen.

2. Ta kontakt med människor du inte känner sedan tidigare. Det kan vara läskigt, men tänk på att du nu är i monterpersonalrollen – det är en helt annan roll än den blyga vardagsrollen du brukar ha.

3. Improvisera på ett kontrollerat sätt. Jag tänker på det där TV-programmet där en skådespelare kastades in i en för honom eller henne okänd scen och sedan skulle agera så bra som möjligt utifrån det. Bra improvisation kräver en uppsättning i förväg genomtänkta strategier.

Om ni som utställare inte gjort det förr, sätt i gång när det är dags för nästa mässa: prata med monterpersonalen om vilken roll de spelar, vad företaget vill få ut av mässan och vad scenen egentligen ska handla om.

Tänk på hur en regissör arbetar med sina skådespelare inför premiären, hur de pratar ihop sig, övar, diskuterar de olika rollerna och bestämmer sig för vad publiken ska känna i olika situationer. Med en sådan regi inför mässan blir rollprestationerna lysande, vilket också kommer att synas på resultatet av mässan.

Åsa Dahlqvist, f.n. i rollen som monterpersonalexpert

Korkskruven i Svanstein

I går morse fick jag äntligen lyssna på och uppleva Janne Gunnarsson från Värdskapet live. Och det var mycket inspirerande och underhållande. Och mitt vad det var kom jag på att jag ännu inte nedtecknat en historia som jag var med om för länge sen. Den handlar om värdskap och äkta norrländsk humor.

Den är berättelsen utspelar sig under förra seklet, närmare bestämt våren 1994. Jag bodde i Luleå på den tiden och jag och två vänner hade bestämt oss för att ta en skidhelg i Pulinki, en nyöppnad skidanläggning i Svanstein som ligger några mil utanför Pajala.

Vi hade en rolig helg, vilket inte på något sätt berodde på Pulinki Ski utan helt och hållet måste tillförskrivas det goda sällskap vi hade av varandra. Stugorna hade tidigare använts som flyktingförläggning och visade sig vara gjorda helt i masonit. Inredningen liksom ramlade sönder allteftersom man rörde i den. Liftarna var lååångsamma och backarna tråkiga. Besökarna på restaurangen/discot bestod av tystlåtna mustaschprydda Norrlands Guld-killar. Ja, ni förstår. Det var lite miserere över det hela.

Men de som jobbade där gjorde sitt bästa efter förmåga och här kommer vi in på gott värdskap. En eftermiddag skulle vi öppna en medhavd vinflaska. Hur vi än letade i vår sönderfallande stuga fanns det ingen korkskruv. Vi gick upp till serviceanläggningen. Vin? Killen i receptionen såg lite frågande ut. Kanske var inte det den gängse drycken i denna del av landet. Restaurangen hade inte öppnat och ingen hade nyckel dit, men receptionskillen visste på råd.

- Jag ringer till Kalle som äger Icabutiken i Svanstein. Affären är inte öppen nu, men han kan säkert åka dit om ni vill handla.

Sagt och gjort. Vi satte oss i bilen och vi anlände till Ica i Svanstein samtidigt som Kalle. Han sa hej och öppnade. Fantastiskt - han öppnade sin butik bara för oss! Vi gick igenom den nedsläckta affären, hittade det vi letade efter och plockade också på oss lite andra varor för skams skull.

Kalle sa inte ett ord trots att vi försökte föra lite artig konversation. Inte förrän han slog in den sista varan. Han tog upp korkskruven, granskade den, tittade på oss och så sa han:

- Är ni hårda i magen flickor?